Naturfotografi har ofta en tendens att bli för vacker, för mycket skönhetsupplevelse. Fotografen Peter Gerdehag trampar rätt nära den där skönhetsgränsen, men lyckas hålla sig på rätt sida. På den realistiska berättarsidan. Där motivet och de funderingar som betraktaren kan ha runt det är centrala. Bilden blir inte bara en tom skönhetsupplevelse utan vi lär oss något, får insikt om förhållandena på en liten gård i Småland vars jordbruk bedrivs enligt ålderdomliga metoder.

Gerdehag har följt vardagen på Styrbjörn och Solveig Ejnebys gård i Hycklinge under 18 års tid. I vackra färgbilder har han skildrat det dagliga slitet men också de skönhetsupplevelser som jordbrukaryrket innehåller.

Jan Danielssons röst, så som vi känner den från radio och TV, ekar genom texten. Hans språk är en smula poetiskt, en smula lärt och framför allt väldigt personligt. Hans kunskaper om natur och ekologiska samband verkar närmast outtömliga. Här får vi till exempel veta att sädesärlan vänder tillbaks till Sverige omkring den nionde april. Ibland någon dag tidigare eller senare, men aldrig med någon större avvikelse. Bonden själv får i många kapitel ostört berätta själv om det dagliga arbetet och om problem och glädjeämnen på gården.

Som en extra bonus återfinns de gula sidorna lite här och där i boken. Det är en serie goda råd i olika ämnen som har tryckts på gult papper. Man får till exempel lära sig att göra gärdsgårdar, hamla träd, och hur man sköter en lie.

Boken är också en politisk stridskrift för ett ekologiskt jordbruk, mot storskaligheten som utarmar. Men framför allt är den en personlig och värdefull dokumentation av en jordbrukargärning. Man kan säga att denna bok är en fortsättning på, eller i alla fall besläktad med Sune Jonssons Minnesbok över den svenske bonden.