Läste du Mannen som älskade Yngve? Minns du i så fall Anette Hansen? Inte? Det är kanske i så fall inte så konstigt – Jarle minns henne ju knappt själv, och nu är det sju år sedan. Eller sju år och nio månader, för att vara exakt. Jarle Klepp har hunnit bli 25 år, en […][...]

Det händer att jag tänker att 30 är det nya 15, eller något i den stilen. Att man plötsligt sitter här, bombarderad av Facebook-bilder på lyckliga brudpar, bedårande spädbarn, spännande resor och nyrenoverade hus, och tänker att alla verkar fatta utom jag. Mats Jonssons självbiografiska serieromaner är som en vän att hålla i handen de […][...]

”Sanna berättelser” har aldrig riktigt varit min kopp te. Visst finns det något särskilt i den enskilda, egna erfarenheten, om den så är typisk eller tvärtemot exceptionell, något som inte all överblick och analys i världen kan tävla med, utan bara komplettera. Men när dessa egna erfarenheter ges ut i bokform är det ofta det […][...]

Min mor och jag för en återkommande diskussion om kvinnoskildringar, inte minst om dem som kom när hon var i min ålder. Hon kan till exempel förfasa sig över hur jag kan gilla filmen Jag är nyfiken – gul, och sedan visar det sig att hon aldrig ens sett den, bara minns kontroverserna och hur […][...]

Å ena sidan har Strindberg en klar och tidstypisk bild av vad en man är: fysiskt och psykiskt stark, rationell, naturligt överlägsen. Allt annat än den veka, irrationella kvinnan. Å andra sidan skriver han mycket sällan män – eller kvinnor – som egentligen kan leva upp (eller ned) till de bilderna. I inledningen av Fadren […][...]

När jag läser låtskrivaren och sångerskan CajsaStina Åkerströms bok om sin pappa (vistolkaren Fred Åkerström behöver väl inte någon närmare presentation?) måste jag ta det i omgångar. Berättelsen är så gripande och omskakande att man helt enkelt måste få en paus från den ibland. På ett skoningslöst ärligt sätt för CajsaStina ett sista samtal med […][...]

Börjar bläddra i Som jag vill vara en seg kväll i lånedisken och kan bara inte lägga ned den. Den fumliga tonårsförälskelsen, fjortisfestandet, de enorma konsekvenserna och besluten – min inre tonåring är helt enkelt förtrollad. Och det håller i sig. Till och med när jag läst ut romanen har jag svårt att släppa den. […][...]

I arbetarområdet Årvoll i Oslo bor den tioårige pojken Finn med sin deltidsarbetande mor som både är frånskild och änka. Eftersom det är tidigt sextiotal är det en smula udda. Även om hon kämpar på i skoaffären för att få allt att gå ihop, och Finn är klassens bästa elev, så räcker liksom inte det. […][...]

Redan genom att ställa prostitution och surrogatmödraskap bredvid varandra har Kajsa Ekis Ekman sannolikt provocerat en hel del. Ändå är det ju de gamla kvinnliga urbilderna, horan och madonnan – sex till salu respektive den obefläckade födelsen – också den till salu. I Varat och varan undersöker frilansskribenten Ekis Ekman de människobilder som lurar bakom […][...]

Det är inte så lite i Alfhild Agrells pjäs Räddad som för tankarna till Henrik Ibsens Ett dockhem som kommit några år tidigare. Om man läser den som ett svar på dockhemmet – ett av många i en tid när äktenskap och könsroller debatterades flitigt – så är den ovillkorligen ett ”Nejdu, Ibsen. Det är […][...]