Hela den här debatten runt litteraturkanon börjar anta rent parodiska proportioner. Alltså, i grund och botten pekar den på ett väldigt viktigt problem: med allt mindre litteraturundervisning i skolorna – hur får man ungarna att läsa? Tydligen genom att sätta Strindberg och Heidenstam i händerna på dem, enligt folkpartiet. Den förutsägbara (och inte helt felaktiga) […][...]

Leonid Tsypkin sitter på ett tåg mellan Moskva och Leningrad (ty detta utspelar sig på den tid då Ryssland var Sovjetunion). Han reser i Dostojevskijs fotspår, fast han måste stanna i Leningrad i stället för att följa sin idol ut i Europa (ty detta utspelar sig på den tid då Ryssland var Sovjetunion). I stället […][...]

Helgerna och arbetet är inte alltid överens. Julafton på en fredag, minimal utdelning vad gäller mellan- och klämdagar. För många blir det att masa sig iväg till jobbet redan på måndag morgon innan digestionen riktigt hunnit stöka över det sista julbordet. Däst, halvbakis och okristligt morgontrött sitter man där i kontorsstolen och försöker fundera ut […][...]

Alla kan vi beskriva den klassiska smått romantiserade poeten. En man i 20-årsåldern som ständigt går och grubblar på sin egen och andras roll på jorden. Han tycker om att jämföra sitt liv med Odysseus och Raskolnikovs öden. Om han inte redan är bostadslös är det bara för att hyresvärden visat sin barmhärtighet genom att […][...]

Att vara med i en läsecirkel eller gå en skrivkurs kan idag nästan liknas vid folkrörelser kring litteratur. Kanske att jämföra med att sjunga i kör, spela fotboll eller rida. Det har Hägg förstått. Förmodligen är det därför han nu har uppdaterat sin författarskola från 1993 och kallar den för ny. En sådan chans vill […][...]

Ryssland i början av 1870-talet var ett land i upplösning. Samtidigt som man försökte ta klivet in i industrialismens 1800-tal och bli en modern europeisk stormakt levde fortfarande stora delar av befolkningen kvar i medeltiden. Man hade sett revolutioner och hört om ideologier utomlands, men det Heliga Ryssland levde fortfarande under tsar och kyrka. Gott […][...]

Roman med kokain, är en genial titel. En lika stilig och ärlig förmedlare av både intelligens, dekadens, energi och hopplöshet finns inte. På pocketbokens baksida står ”M. Agejev är ett av den moderna ryska litteraturens mysterier”. Romanen skulle kunna vara den perfekta sammansmältningen av Dostojevskijs Brott och Straff och Primal Screams ”Velocity Girl”. I verkligheten […][...]

Lustigt. Sitter på röntgenmottagningen och väntar på min tur, samtidigt som jag läser Kertész senaste. Har just passerat ett avsnitt där han funderar runt Wittgensteins Om visshet: Vad kan jag ha gjort den 9 april 1951? För fyrtio år och ett halvt år sedan? Jag tror jag arbetade i mekaniska verkstaden MÁVAG som sparkad intellektuell. […][...]

1. Det finns de som, mig veterligt på fullt allvar, hävdar att det inte finns något slags litterär kvalitet över huvud taget. Enligt dessa är alla böcker lika bra eller dåliga. Om jag hävdar, vilket jag knappast är ensam om, att Miguel de Cervantes roman Don Quijote är bättre än till exempel Liza Marklunds eller […][...]

Bröderna Karamazov kom till i den ryska staden Starraja Russa, sju mil söder om Novgorod. I den lilla staden, känd som kurort, fann Dostojevskij både lindring för sina sjukdomsbesvär och inspiration till sitt arbete. Bokens innehåll växte fram under nätterna då författaren vankade av och an i sitt arbetsrum, drack te och dikterade intrigerna för […][...]