Jag hinner ungefär 50 sidor in i De tyngdlösa innan jag hajar till på allvar. Den smyger sig ju på läsaren. Den utger sig för att vara något ganska enkelt, ännu en snygg variation på den eviga New York-skildringen: Ung mexikansk kvinna flyttar till det stora äpplet, sveps upp i ett gäng vinddrivna existenser som […][...]

Det händer kanske extra ofta på sommaren att jag förälskar mig i böcker. Kanske är det värmen som gör det, kanske det tillåtande ljuset. Men allra mest tror jag det handlar om tempot. Stillsamheten som alltid kommer, oavsett om jag arbetar eller har möjlighet att vara ledig. Den som låter mig läsa, stanna upp och […][...]

Det första som slår mig är baksidestexten där jag kan läsa om vilken avgörande betydelse Lorcas vänskap med Luis Buñuel och Salvador Dali hade när han skrev de två pjäserna Publiken (1930) och Så går fem år (1931). Vad som inte nämns här är hur filmmanuset Resa till månen (1929) fick de goda vännerna Buñuel […][...]

På omslaget till Tom Malmquists diktsamling Fadersmjölken syns fyra vita fläckar mot en röd bakgrund. Som om någon spillt sås på en bordsduk eller som spermaklumpar flytande i blod. Det kan också ge känslan av att någonting läcker, som mjölk ur ett otätt bröst eller säd under ett oskyddat samlag. I vilket fall som helst […][...]

Federico García Lorcas vistelse i världsmetropolen New York då han var i 30-årsåldern var utan tvekan en tid som skakade om den spanska poeten ordentligt. Marika Gedin har enligt den senaste och mest fullständiga redigeringen av García Lorcas handskrivna dikter, översatt frukten av hans New York-tid. Nämligen den mytomspunna diktsamlingen Poet i New York som […][...]

En kvinna är på bilsemester i Spanien med sin man, dotter och en väninna när ett oväder bryter ut och de tvingas övernatta på ett överfullt hotell i en landsortsstad. I staden är en man på flykt efter att i vredesmod ha skjutit ihjäl sin unga hustru och hennes älskare. Polisen patrullerar och det sägs […][...]