Jag förväntar mig förstås ett vanligt seriealbum när Trygga lilla Sverige landar i min brevlåda. Istället är det en ask, som förutom sex seriehäften innehåller en karta över ”sabbatssabotörens” bombdåd, ett tidningsutklipp om en fascistisk revolverattack mot tidningen Ny Dag, ett maskinskrivet brev till läsaren, ett häfte visor ”om banditer och mördare” och ett vykort […][...]

I ena hörnet av Masthuggstorget i Göteborg står en tämligen anspråkslös staty, som är lätt att missa. Den relativt abstrakta skulpturen har ett desto konkretare syfte, att minnas de omkring 500 svenskar som under trettiotalet åkte ned till Spanien för att kämpa emot Francos fascistiska styrkor. Ett annat monument över de spanienfrivilliga, den betydligt större […][...]

För tre år sedan släppte Umberto Eco Begravningsplatsen i Prag, som han då sade skulle bli hans sista roman. Knappast så förvånande, han har ju trots allt varit folkpensionär sedan förra seklet och att värka ur sig intrikata tegelstensromaner med decennier av forskning bakom varje ord är ett hårt jobb. Kanske är det det som […][...]

Det börjar med en scen från februari 2009. En ung familj väcks brutalt mitt i natten av att en molotovcocktail kastas in i deras hus. Pappan rusar ut från det brinnande huset för att sätta sin fyraårige son i säkerhet, men utanför dörren väntar någon med hagelgevär. De båda skjuts till döds och ytterligare ett […][...]

Efter ett visst antal år på nätet lär man sig Godwins lag: ”Den som först jämför sin meningsmotståndare med Hitler har förlorat diskussionen.” En bra regel, men som alla regler har den sina brister. Vad händer när man tycker sig märka att ens meningsmotståndare faktiskt åberopar sig på idéer som i någon mån går tillbaka […][...]

Kan Sverigedemokraterna vara det politiska parti som genererat flest böcker i Sverige de senaste åren? Det är inte omöjligt. Helt säkert skulle de åtminstone hamna på pallen ifall det var en tävling, även om både Socialdemokraternas kris och Moderaternas re-make väckt betydande boklig uppmärksamhet under samma period. Att nya partier tar sig in i riksdagen […][...]

När Johan Wirdelöv recenserade Daniela Wilks Banglatown här på dagensbok.com för några år sedan inledde han med en lista av Tanja Suhinina över vad som karaktäriserar ”svensk självbiografisk ångestserie”: mycket svärta, mycket kroppsvätskor, dåligt sex och könsdelar, jämnstora rutor, naivistisk tecknarstil och ångest, ångest, ångest, i princip. Det är intressant hur en viss tecknarstil kan […][...]

Det moderna samhället är hopplöst. Dekadent, korrupt, ytligt, likriktat, intolerant, förlegat, komplicerat. Vi har ju precis gått in i ett nytt sekel, vi behöver tänka om, vi behöver förenkla, vi behöver tänka igenom våra behov och handlingar, vi behöver lägga gamla fördomar och fixa idéer bakom oss och bygga ett nytt, bättre, samhälle med visare, […][...]

När Henrik Arnstad pratade om sin bok Älskade fascism på en av Norstedts bokpresentationer i vintras pratade han om neofascismens födelse i Frankrike under 1960-talet. Då förkastade extremhögern den biologiska rasismen och gick över till en kulturell rasism. Därmed hade fascismen blivit rumsren. Den kulturella rasismen är också den vi ser i dagens Sverige: ”Jag […][...]

Bakom varje framgångsrik man står en kvinna, heter det ju enligt den lika förlegade som sexistiska devisen. Boken Diktatorernas kvinnor tar avstamp i just den devisen och undersöker relationen mellan en utvald samling diktatorer och kvinnorna i deras liv. En samling män vars politiska hållning finns i den högra respektive vänstra ytterligheten av den politiska […][...]