Gilla eller inte gilla Björn Ranelid. Oavsett vad man tycker om författaren med den omisskännliga skånskan, är det antingen eller. Och oavsett vad, tar Björn Ranelid ingen skit. Det är åtminstone intrycket man får när man läser Fenomenet Björn Ranelid. Litteraturvetarna Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson söker förstå och förklara just Ranelid. Men inte privatpersonen […][...]

Svenska storbanker tjänar varje år flera miljarder kronor genom att lura sina kunder på en rad olika vis, menar ekonomijournalisten Joel Dahlberg i den här boken. Det kan handla om att ta orimligt betalt för olika tjänster, som tillgång till en internetbank, genom att inte erbjuda någon ränta på så kallade transaktionskonton (som exempelvis vanliga […][...]

Vad får en människa att förtrycka, misshandla och slutligen mörda sitt barn? Hur resonerar man? Och hur lever man med det efteråt? De frågorna ligger till grund för socionomen Emre Güngörs och journalisten Nima Dervishs bok om hedersmord, Varför mördar man sin dotter? I centrum för skildringen står morden på tre unga kvinnor, Fadime Sahindal, […][...]

Så är det det där ”post”-ordet igen. Vad betyder det? Egentligen? Jag sitter och bläddrar bland mina skolpapper och hittar plötsligt några anteckningar om den egyptiske litteraturvetaren Ihab Hassan. Enligt honom är ”post” inte bara en beteckning på ett efter. Det kan också betyda en tendens inom. I sin berömda uppsats ”Mot ett begrepp om […][...]

När man läser en bok som Vägen så behövs knappast orsaken till varför världen är döende och gråfärgad skrivas ut, alla vet ändå vad Cormac McCarthy syftar på. Men miljökatastrofen som en direkt orsak till civilisationens undergång är en i litteraturen och filmen ganska ny företeelse, för under femtio år var bomben den totalt dominerade […][...]

För en tid sedan var jag på middag med vikingatema. Där fanns också en sagoberättare, som berättade en hemsk historia om Fimbulvintern. Efteråt fick han frågan ”var är brudarna?”, varpå han svarade att det inte förekommer så många kvinnor inom den fornnordiska mytologin, och efter en stund berättade han en annan historia där en kvinna […][...]

Det går inte att förstå amerikansk litteratur utan att förstå den som en fråga om (det amerikanerna kallar) ras (inom svensk humaniora talar man ju hellre om etnicitet). Föreställningarna om vilka de underförstått vita amerikanerna är går inte att skilja från föreställningen om vilka de INTE är, det vill säga vad de svarta är. Detta […][...]

Det är förvånansvärt svårt att hitta särskilt många recensioner av Cecilia Åses Monarkins makt. Av dem jag hittar ägnar sig större delen snarare åt att recensera monarkin i sig än att recensera själva boken. Det är lätt gjort. Att vara republikan är väl också, mitt i förlovningsyran, närmast otidsenligt. Ändå måste man kanske nästan objektivt […][...]

De senaste tio åren har ett märkligt fenomen brett ut sig i svensk politik. Det handlar om partiledare, erkänt duktiga och sakliga, som av någon anledning bestämt sig för att gå i debatt med främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna. Man ska ”ta debatten” säger man och så åker man till någon studio för att […][...]

Vad har politiska extremister världen över – islamistiska fundamentalister, Ku Klux Klan och nynazister, vapengalna konspirationsteoretiker i mellanvästern, dogmatiska anti-anti-semitiska organisationer, med flera – gemensamt? En hel del, om man får tro Jon Ronsons galna, underhållande och ganska skrämmande reportagebok Them. Adventures with extremists: ”We could work with those Islamic guys,” said Pat from Alabama. […][...]