Den bok som kom att bli Björner Torssons sista består av tre olika delar: först själva huvuddelen, dikterna, som utgör större delen av boken, sedan ett PS och därefter ett PPS. PS:et är ett minst sagt intressant inslag, ett slags fiktiv dagbokstext. Nåväl, det är inte första gången i litteraturhistorien som en fiktiv text tagit […][...]

att ”komma” till skriften är en fusion, en sammansmältning, om det finns någon ”påverkan” från min sida är det i en sorts ”position”, en passiv aktivitet som om jag sporrade mig själv: ”släpp taget, låt skriften komma, låt dig genomfuktas, sköljas, slappna av, bli en flod, släpp allt, öppna upp, lös upp, öppna slussarna, rulla, […][...]

Baksidestexten till den här boken gör gällande att trots ökande klassklyftor och andra sociala motsättningar, så finns det en sak som förenar oss: cykeln. Det är också cykeln som skall utgöra den röda tråden för det tiotal personporträtt som journalisten Peter Kadhammar skriver i den här boken. Vi får alltså bekanta oss med allt ifrån […][...]

UKONs (Ulf Karl Olov Nilssons) senaste bok, som handlar om rösten, inleds och avslutas med dikter vars stil känns igen från hans tidigare alster: rader med kompletta meningar som blandar påståenden och frågor som går från det självklara till det absurda när de läggs lager på lager, med humor som kikar fram från en botten […][...]

Isabella Nilssons Vårt behov av vers: En nonsenspoetik för nervösa ser harmlöst liten och tunn ut på utsidan men är ack så tät invändigt. Den lilla boken innehåller nio fyndiga dikter av Mervyn Peake med tillhörande svensk översättning av Nilsson. Var och en av dessa diktpar åtföljds av minst lika om inte ännu fyndigare essäer […][...]

Flödesskrivning är en vanlig skrivövning för dem av oss som kör fast ibland. För en del fungerar det utmärkt, men för andra är övningen snarast provocerande – att bara föra pennan till pappret, hur kan det vara lösningen på skrivkramp? I Anneli Jordahls Orm med två huvuden blir en slags flödesskrivna dagboksanteckningar ett sätt att […][...]

Sofia Torvalds har ångest. I större delen av sitt liv har hon haft det, med bättre och sämre perioder. Ångestgudinnan är en dagbok skriven under en höst då det blev riktigt illa. En dagbok där futtigheterna får samsas med större funderingar, där egna panikattacker varvas med andras forskning och reflektioner kring skönlitterära verk. För mig […][...]

En avlägsen släkting, vi kan kalla henne Fröken D, är fullständigt förvissad om att hon en gång i tiden bestått av beståndsdelar från en Pachycephalosaurus fortplantningsorgan. Det är inte omöjligt, hon har en omistlig känsla för sådant där. Jag hoppas för min del att mitt kött och min immateriella själ blir till en doft. En […][...]

I början av 1990-talet deklarerade filosofen Francis Fukuyama att historien var ”slut”. Hädanefter, menade han, skulle vi alla leva i liberala, kapitalistiska ekonomier. Jag vet inte om det finns särskilt många som tar Fukuyamas tes på allvar i dagens läge, om man nu någonsin gjort det. Det är i vilket fall denna tes som utgör […][...]

2017 bjöds Karl Ove Knausgård in av Yale University till föreläsningsserien Why I Write. Året efter publicerades Knausgårds tal i bokform på norska och sedan i höstas finns boken utgiven av Norstedts i svensk översättning av Staffan Söderblom. Det är en liten, nätt bok med ett grått omslag med en suddig fågel. Jag gissar att […][...]