Baksidestexten till den här boken gör gällande att trots ökande klassklyftor och andra sociala motsättningar, så finns det en sak som förenar oss: cykeln. Det är också cykeln som skall utgöra den röda tråden för det tiotal personporträtt som journalisten Peter Kadhammar skriver i den här boken. Vi får alltså bekanta oss med allt ifrån cykeltjuven ”Micke”, till cykelkungen Salvatore, ägare till ett flertal kända cykelmärken. Däremellan får vi bland annat också lära känna ett par tävlingscyklister, cykelbudet Touqer, och flera andra.

Porträtten är överlag välskrivna och Kadhammar gör ett gott jobb med att försöka skildra alla dessa olika människoöden inkännande. Det ganska breda urvalet av personer som porträtteras ger ju också en lättsam skildring av det svenska klassamhället av idag. Samtidigt har jag lite svårt att föreställa mig vem som verkligen är bokens målgrupp? Cykel-fantaster kan nog uppleva att den röda tråden spelar en tämligen marginell roll för många av kapitlen. Ett par av kapitlen skildrar exempelvis personer som främst använder cykeln för att ta sig till sina respektive arbeten, och cyklandet ges inte någon större tyngd i porträttet som tecknas. Ett av kapitlen handlar också om spinning-instruktören Sara, annars mer känd som tämligen kontroversiell politiker för kristdemokraterna. Jag uppfattar i och för sig detta som ett av bokens mer givande personporträtt, men det är likaså ett personporträtt där fenomenet cykel spelar en högst marginell roll, då det främst är politikern Sara som skildras.

Kanske kan man tänka sig den här boken som ett mellanting mellan en biografi och sådana personporträtt man kan återfinna i dagstidningar. Så den som älskar någondera av dessa två genrer kan säkerligen uppskatta den här bokens kapitel-långa personporträtt. Som cykel-läsning riskerar den dock att göra läsaren besviken.