En dialog mellan en fiktiv författare och hans fiktiva skapelse Angela. Meningar som är som aforismer. Utger de sig för att betyda något, är där något som är dolt bakom det som sägs? Finns det en innebörd att utlocka i sambandet mellan meningarna – eller mellan dem? Rent av en filosofisk konstruktion? Nederländska – det […][...]

Det var en vacker aprildag och den fyrtioåriga Mia ”Rabbit” Hayes – Molly och Jack Hayes älskade dotter, Grace och Daveys syster, tolvåriga Juliets mamma, Marjorie Shaws bästa vän och Johnny Fayes stora kärlek i livet – var på väg till ett hospice för att dö. Det är inget snack om saken. Både i titel […][...]

Danskarna har alltid varit kända för att ha en diger bilderboksutgivning. Danska barnböcker väjer inte för svåra ämnen, och dit torde väl döden räknas? De senaste åren har något hänt även här i Sverige. Det är befriande och viktigt. Barn behöver böcker som inte är tillrättalagda, de behöver böcker som behandlar tankar barn slås av, […][...]

En pojkes morfar har dött. Bakom ladan finns begravningsplatsen, men det är inte morfar som ligger där, utan de råttor som pojken begraver efter att de fångats i pappans råttfällor, så att deras själar ska komma till himlen. En dag dyker en flicka upp och avbryter begravningen, men hon förstör ingenting, hon är bara nyfiken […][...]

Ett av de mer givande seminarierna under årets bokmässa tyckte jag var ”Att vara förberedd inför döden” som modererades av den kompetenta Anna Lindman. Där samtalade Owe Wikström, författare till Den dolda dörren, en bok om vad som händer efter döden; Lars H Gustafsson, författare till Det blå arkivet, en bok om vägen fram till […][...]

Det här är inte en bok utan (som titeln anger) tre korta klassiker ur Lars Gustafssons digra produktion. Samlingen börjar med Tennisspelarna (1977) som har en inledande text av Sigrid Combüchen, fortsätter med En biodlares död (1978) med förord av Anders Olsson och avslutas med En kakelsättares eftermiddag (1991) vars förord är skrivet av Anna […][...]

”Rubba inte mina cirklar!” ”Också du, min Brutus?” ”Du ska veta att du dödar en man.” ”Oh wow. Oh wow. Oh wow.” Från Arkimedes och Julius Caesar till Che Guevara och Steve Jobs har vi en tendens att lägga en viss vikt vid de allra sista ord en människa yttrar. Så har det varit länge […][...]

Jons pappa är död. Men det tänker han inte berätta för någon. Det är ingen idé att berätta för det är ingen som skulle förstå i alla fall. Så känns det i Jon. Det är så märkligt. Jon tycker att hans pappa både finns och inte finns på en gång. Alla pappas saker är kvar […][...]

Innan – …..Sedan – …..Två ofullbordade satser. Som omger samma spricka. Så skriver Gardell nittio sidor in i del tre i sin trilogi och i dessa satser, dessa fyra ofullbordade satser, sammanfattar han själva grundpremissen i hela sin berättelse. Här ryms förnekelse och kärlek, friskhet och insjuknande, liv och död, instängdhet och uppbrott, ja alla […][...]

När min mamma dog reagerade jag inte alls som jag trodde jag skulle göra. Inga blixtar klöv min skalle, inget helvetesgap öppnade sig. Jag blev stum och mjuk: Hon fanns inte längre där hos mig, men jag var tvungen att fortsätta andas. Maria Farm är psykolog. Sorgboken vänder sig i första hand till äldre barn. […][...]