Jons pappa är död.
Men det tänker han inte berätta för någon.
Det är ingen idé att berätta för det är ingen
som skulle förstå i alla fall.
Så känns det i Jon.

Det är så märkligt. Jon tycker att hans pappa både finns och inte finns på en gång. Alla pappas saker är kvar och liksom bara väntar. Skorna väntar på pappas fötter, och pappas väska väntar på pappas hand. När Jon ska sova viskar han god natt till pappa. För tänk om pappa kan höra honom däruppe i himlen? Jon tänker att om han fortsätter att vänta, så kanske pappa kommer tillbaka? Så småningom vågar Jon lätta sitt hjärta och fråga mamma om pappa kommer tillbaka. Mamma svarar klokt och rakt att pappa kommer aldrig tillbaka. Inte ens om tusen år. Men Jon kan inte sluta tänka på sin pappa. På hans mjuka tröja och på vilken fisk pappa gillar bäst. När han ska fiska tar han med sig två spön. De guppar i sjön såsom Jons tankar.

Som titeln lyder är Jons sorg. Hans pappa har en alldeles egen plats i Jons hjärta. Och nu när hans pappa inte finns längre är där svart och tomt och kan inte fyllas med någonting annat. Jon funderar över om det alltid kommer att vara så?

Som ni förstår är det här är bilderbok för ganska små barn om det hemskaste hemska. Att förlora någon man älskar och behöver. Jon är i fem-, sexårsåldern och stänger från början in sina känslor. Men han grubblar mycket. Varför är det just hans pappa som måste dö? På om pappa kan klättra ner ifrån himlen på de smala höga träden som når dit upp? Vi får aldrig veta varför Jons pappa är död, utan här koncentreras handlingen på livet efteråt. Utan pappa men full av saknaden. När Jon äntligen andas om sin saknad för mamma släpper knutarna och han hittar ett eget sätt att ha kvar pappa i sitt liv. De varma minnena och hålet i hjärtat hittar en stig till läkning.

Emma Virkes illustrationer bär en tilltalande rund barnslighet samtidigt som människorna ser stelt gestaltade ut. Liksom frusna ögonblick. Det ger ett djup åt berättelsen. Händer är något som är svårt att teckna men här ser vi massor med sådana. I full färd med att uttrycka känslor. Det jobbas också med blickar och färger. Färgen röd står som en stark symbol boken igenom. Den är Jons röda hjärta med det bråddjupa hålet, pappas och Jons t-shirtar, den tomma fåtöljen intill Jons säng där pappa önskade god natt.

I efterordet av Malin Alfvén, barn- och föräldrapsykolog, står det att barn ofta tänker på döden. Där rekommenderas det att vi ska prata om det hemskaste som kan hända medan barnen fortfarande kan hålla sina föräldrar i handen. Barn måste få prata om sin rädsla och få möta den. Inte bara för att bli starkare, utan också för att öka sin förståelse och empati för andra. Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta är en bok som kräver tid och engagemang. Det är en modig och livsviktig bok om döden för yngre barn.