”En essäförfattare skall inte gå ut för hårt. Likt en diplomat som förhandlar ur ett styrkeläge, kan han vänta med att skärpa tonen.” Så skriver Horace Engdahl men följer lustigt nog inte själv rådet. I sin nyutkomna Ärret efter drömmen går han istället ut stenhårt: ”Omdömets fria verksamhet är lika vacker som fantasins, och lika […][...]

Emilie Flygare-Carlén debuterade som författare i november 1838 med romanen Waldemar Klein. Den utkom som bok nummer 10 i serien ”Kabinethsbibliotek af den nyaste litteraturen”. Förläggaren hette N. H. Thomson och han hade sitt förlag i Stockholm. Emilie Flygare, som hon hette då hennes roman kom ut, använde författarpseudonym för sin första bok. På titelbladet […][...]

Jag: ”Du vet när det är som författaren talar direkt till dig, jag menar när du läser? Tilltalet.” Min vän C: ”Ja..?” Jag: ”Så är det nu.” C: ”Okej. C’est bien, très bien.” Jag tummar på Invasion!. Omslaget: En himla massa grejer. Pilar och pingviner, gågubbar och rulltrappsymboler, en sax, gubbe droppar bomb i papperskorg(?). […][...]

Huvudpersonerna i Emilie Flygare-Carléns femtonde roman Ett år från 1846, är ryttmästare Ludvig C:sköld och Lavinia von B. De båda gifter sig redan i andra kapitlet. När de på natten efter bröllopet befinner sig tillsammans i brudkammaren, får man veta att de inte ingått äktenskap av kärlek till varandra, utan för att det var passande […][...]

Monica Lauritzen är aktuell med en omfattande biografi om författaren Emilie Flygare-Carlén, som föddes i Strömstad 1807. I år är det alltså 200-årsjubileum. Biografin utkommer den 11 maj på Albert Bonniers förlag, med titeln En kvinnas röst, Emilie Flygare-Carléns liv och dikt. Emilie Flygare-Carlén var en av sin tids mest uppburna författare. Monica Lauritzens bok […][...]

Hela den här debatten runt litteraturkanon börjar anta rent parodiska proportioner. Alltså, i grund och botten pekar den på ett väldigt viktigt problem: med allt mindre litteraturundervisning i skolorna – hur får man ungarna att läsa? Tydligen genom att sätta Strindberg och Heidenstam i händerna på dem, enligt folkpartiet. Den förutsägbara (och inte helt felaktiga) […][...]

Rosen på Tistelön var Emilie Flygare-Carléns åttonde roman, den utgavs 1842 och blev hennes stora genombrott. Sedan dess har romanen utgivits på svenska 26 gånger, eventuella följetongsvarianter i tidskrifter och tidningar oräknade. Den allra senaste utgåvan utkom sommaren 2007 i pocket, i Bonniers klassikerserie. Under 1800-talet utkom romanen i 14 olika utgåvor i minst åtta […][...]

August Strindberg, Selma Lagerlöf, Carl Jonas Love Almqvist och så vidare. Om en inte alltför avlägsen framtid komer dessa författares verk finnas tillgängliga för nedladdning på nätet. Detta skriver Sydsvenska Dagbladet. Litteraturbanken (www.litteraturbanken.se) är ett samarbete mellan Svenska Akademien, Kungliga Biblioteket och Språkbanken vid Göteborgs universitet. Riksbankens Jubileumsfond har anslagit medel till ett pilotprojekt under […][...]

Vilka är de bästa skönlitterära verken på svenska? Frågan ställdes i en enkät till professorer i litteraturvetenskap runt om i Sverige i tidskriften Forskning och framsteg, nummer 2/04. Sara Lidman är den enda författare som fortfarande är verksam. Listan: 1. Ett drömspel, August Strindberg 2. Fredmans epistlar, Carl Michael Bellman 3. Drottningens juvelsmycke, Carl Johan […][...]

Förväntningarna var stora när jag började läsa Skalderna i gamla stan mycket för att första intrycket var så överväldigande. Vilken praktfull bok tyckte jag. Den var så väl utformad med härliga bilder och ett format som var väl funnet och temat; att gå igenom visdiktarna de viktiga och som alla hade gamla stan som bas. […][...]