Det började knarra i den äktenskapliga sängen ovanför mej. Min ingifte morbror var efter pappas död också min gode man. Nu låg han däruppe och töjde energiskt fjädrarna under sin magra hustru. Jag slöt ögonen. Strax skulle ett regn av boss komma strilande ner mellan trossbottens bräder där målarfärgen hade spruckit. Nu började det, jag […][...]

Allt började på min egen bokrelease för romanen Tiden går så långsamt när man tittar på den. Jag hade hyrt in ett band att sjunga med och Johan spelade bas. Kort därefter hojtade han om att han inte fått med sig en bok hem och vi tog en fika för att åtgärda. Johan berättade att […][...]

Den ena uppblåsta egoisten efter den andra står där och mässar jag-jag-jag. och det kallas litteratur! Det är 1982 och Sara Lidman skriver i sin dagbok efter att ha lyssnat på radio: först var det Jan Myrdals Barndom som följetång och därefter en intervju med Ivar Lo-Johansson om näst sista delen i hans memoarsvit. ”Man […][...]

När jag läste första terminen i historia på Malmö högskola för en 10-15 år sedan avslutades kursen med en uppsats i muntlig historia. Man skulle intervjua någon om vad som helst i det förflutna, och eftersom det var ont om tid och julhelg slutade det med att de flesta intervjuade sina släktingar. Jag tror inte […][...]

Bob Dylan och Björk är kanske inte två artister som är helt självklara att jämföra, men åtminstone två saker har de, som jag ser det, gemensamt. De har varit offentliga personer större delen av sina liv, men ändå lyckats behålla en air av integritet, för att inte säga undflyende. Vare sig personligen eller musikaliskt har […][...]

I ett hus i Djursholm i början av 60-talet bor det två människor som båda besitter en enorm skaparkraft. Den ena är regissören Ingmar Bergman. Den andra är hans hustru, världspianisten Käbi Laretei. Båda har de lämnat havererade äktenskap med tillhörande barn. Då läsaren först får möta dem är striden vunnen – de har fått […][...]

Jag trodde jag hade läst en biografi, men efter att ha läst de sista tio sidorna i boken förstår jag att jag läst en anti-biografi. Jag har bara läst om det som gjorde att biografin inte blev någon biografi. Jag tror det är så man måste förstå En storm kom från Paradiset, boken Johannes Anyuru […][...]

Det tar flera månader efter att jag läst de första sidorna i Mette Karlsviks roman Bli Björk till att jag vågar mig på att läsa resten. Jag vågar bara inte. Skälet är enkelt. Jag tycker helt enkelt att de första sidorna är så fruktansvärt bra och tänker att hon inte kan upprätthålla det här i […][...]

Jag fantiserar ofta om andra människor. Hittar på liv åt människor jag ser på tunnelbanan eller lånar något jag ser eller hör till en berättelse. Att jag inte vet något om de här människorna gör att jag kan låta fantasin ersätta verkligheten. Att fantisera kring någon som man har en viss kännedom om kan bli […][...]

Idag är det enkelt. Vill vi göra världen till en bättre plats är det ju bara att som Mikael Persbrandt skänka en slant till Rädda barnen, köpa Renaults miljöbil eller lägga till ett par kronor och välja det fair-trade märkta kaffepaketet. Men det är nu. För då, på den där gamla goda tiden när Emil […][...]