Ett porträtt av författaren som ung är romanen om Stephen Dedalus, en pojke som utvecklas till ung man i Dublin åren kring det förra sekelskiftet. Texten består av flera olika långa episoder, ibland med år emellan. Romanen, som brukar klassas som självbiografisk, har tre bärande teman. För det första fadern, som hamnar i obestånd så […][...]

En del människor är av segt virke. Långsamt och krokigt har de vuxit på en sur myr. I folkmun blir de ibland kallade original och många gånger omtalade när de dött och begravts. Den ena anekdoten efter den andra vandrar över sockengränserna och från generation till generation. Seghet kan omges av en positiv lyster och […][...]

Det manliga självförbrännande geniet och hans kvinnliga musa i varianten skitstöveln och disktrasan; det är en story som vi hört berättas många gånger och vi lär väl få höra den många gånger fler. Så det är tur att det fortfarande går att nyansera och variera det här lite slitna temat. ”Based on a true story”, […][...]

Pingvinlektionerna är berättelsen om den unge äventyrslystne läraren Tom som åker till Argentina på 70-talet för att arbeta på en internatskola. Under ett skollov åker han runt i Brasilien och Uruguay och av en händelse träffar han på en oljeindränkt pingvin på en strand i Monte Video dagen innan återresan till skolan i Argentina. Han […][...]

1912 reser författaren E.M. Forster på ett fartyg med anhalt Indien. Han är 33 år, okysst och utbrister ”Åh, kära nån” när den stilige officeren Kenneth Searight visar honom sin poesi, där ”varje gosseblomma / planterad i rastlös jord / genom sakens natur är redo att beröva / (eller bli berövad) någon”. Hemma i England […][...]

Vad var det som hände? Vilka var vi? Få personer, åtminstone av oss som tenderar att tänka bäst med pennan mot pappret, har nog kunnat låta bli att undersöka sig själva och sin historia utifrån den typen av frågor. Vem var jag då, vem är jag nu? Hur hänger det ihop? Ett utredningsarbete av den […][...]

För ett tag sen gjorde vi en temasida här på dagensbok.com om de genrer som brukar betecknas som autofiktiva, Att skriva liv. Självbiografiska romaner, självbiografier, biografier, fiktiva biografier och allt vad det är – ofta med luddiga gränser sinsemellan. Anne B Ragdes nya, Jag har ett täcke i tusen färger, får väl räknas till denna […][...]

Det började knarra i den äktenskapliga sängen ovanför mej. Min ingifte morbror var efter pappas död också min gode man. Nu låg han däruppe och töjde energiskt fjädrarna under sin magra hustru. Jag slöt ögonen. Strax skulle ett regn av boss komma strilande ner mellan trossbottens bräder där målarfärgen hade spruckit. Nu började det, jag […][...]

Allt började på min egen bokrelease för romanen Tiden går så långsamt när man tittar på den. Jag hade hyrt in ett band att sjunga med och Johan spelade bas. Kort därefter hojtade han om att han inte fått med sig en bok hem och vi tog en fika för att åtgärda. Johan berättade att […][...]

Den ena uppblåsta egoisten efter den andra står där och mässar jag-jag-jag. och det kallas litteratur! Det är 1982 och Sara Lidman skriver i sin dagbok efter att ha lyssnat på radio: först var det Jan Myrdals Barndom som följetång och därefter en intervju med Ivar Lo-Johansson om näst sista delen i hans memoarsvit. ”Man […][...]