När Moder Svea 1986 till slut förlorade sin oskuld var det som den allra sista i kvarteret. För medan grannarna drabbades av krig och hemskheter var det ändå hela tiden frid och fröjd hemma hos Svea. Men när så den okände mannen med den stora revolvern dyker upp i februarinatten är det inte bara en […][...]

Jag kan skriva en europeisk historia, tänker jag, där mamma står i ett litet hörn och ser spännande och vacker ut, inte i mitten med historien runt omkring sig. Det är väl det enda val jag har, det finns ju inte så mycket kvar av brev och dagböcker så att det kan göras annorlunda. Och […][...]

Bang, bang, bang. Få har väl förtjänat sitt alter ego så som journalisten Barbro ”Bang” Alving. Outtröttligt hamrar hon på sin skrivmaskin, ringer, flänger, flyger, bevakar, expresstelegraferar och krigskorresponderar. Och går på puben. Och är pionjärmamma som ogift mor. Bang, bang, vad det hamras och är effektivt i allt vad Barbro Alving gör. I Bang […][...]

Den här boken innehåller svaret på en gåta som länge gäckat mänskligheten. Den har diskuterats och debatterats på nätet, i tidningar och andra publikationer och det har varit ett hett ämne runt fikabord i hela den civiliserade världen. Att få ett svar på denna intrikata fråga har varit ett mål för skribenter och amatörer under […][...]

”Vår släkt var definitionen av det defekta”, skriver Kjell Sundstedt om sin familj. ”Skadade, fula, missbildade, imbecilla, halta, lytta, lössläppta och snuskiga människor som skulle behandlas och elimineras och ge plats åt det nya, friska, intelligenta och ljusa.” Av mamma Gertruds stora syskonskara anser de sociala myndigheterna på 1930- och 40-talen att flertalet är ”mer […][...]

Strax före julafton 1914 fick författaren och teologen Emilia Fogelklou, då 36 år gammal, ett tjockt brev som hade skickats till henne från en för henne okänd person. Hon öppnade det först på julaftonskvällen. I det stora kuvertet hittade hon en svensk översättning av den första sången i Dantes Divina Comedia, skriven på några ljusblå […][...]

Det känns tryggt att läsa en Nobelpristagare, det är garanterad kvalitet som väntar. Språket utsökt, väl avvägt, meningar laddade med betydelse, fantasifulla och knivskarpa beskrivningar. Där finns kunskap, erfarenhet, medkänsla och inlevelse, psykologin träffsäker. Och en familjehistoria, där även de vardagliga detaljerna, och bipersonerna betyder något, allas liv värda att minnas, att beskriva. I slutet […][...]

Jag sitter på pendeltåget och läser kapitlet om Jeffrey Bernard och får en oemotståndlig lust att skriva satiriska, klagofyllda krönikor och klanka ned på mitt eget liv och alla i min omgivning. Problemet är att det enda jag kan klaga på är tappade vantar och missade bussar, jag har inget spelmissbruk, inget häftigt humör, ingen […][...]

Litteraturprofessor Vivi Edström har tagit sig an en rad stora kvinnliga författare. Efter Selma Lagerlöf och Astrid Lindgren har turen nu kommit till Jane Austen – men även om Livets gåtor är en underbart fin liten bok, inslagen som den är i Cassandra Austens förtjusande pastellteckning av systern, så håller den inte riktigt måttet. Inte […][...]

År 1912 var min farfars syster, Elvira Gustavson, som då var 23 år, anställd som köksbiträde hos ett regeringsråd i Djursholm utanför Stockholm. Inte långt från villan där hon arbetade, premiärflög löjtnant Olle Dahlbeck den 3 februari 1912, över Stora Värtans is, ett flygplan, som kallades ”Bryggarkärran”. Dahlbeck deltog i ett omsorgsfullt uppgjort utprovningsprogram av […][...]