Det tycks vara någon slags förbannelse som drabbar folk som ritar och skriver för barn: blir de tillräckligt framgångsrika, blir de också allra mest kända för det. Oavsett vilken annan konst de skapar, så knuffar barnböckerna ut den. Barbro Lindgren pratade om det i en intervju för ett tag sen, besvikelsen över att ingen läser […][...]

Tidigare i år vann Barbro Lindgren Alma-priset, lagom till att hon slutat skriva barnböcker. Nu leker vi den fula ankungen räknar hon dock som ett litet undantag, eftersom det är en omarbetning av H.C Andersens klassiska saga. I Lindgrens version är det två fantasifulla barn som lever sig in i sagans alla huvudpersoner och tolkar […][...]

Hedvig har fått en klänning och Konrad ser lite avundsjukt på när Hedvig dansar runt. Klänningen är blå och glittrar, och då är det lätt att bli lite avundsjuk. Konrad får låna klänningen och även han skiner upp när han glittrar. När Hedvig vill ha klänningen tillbaka säger Konrad bestämt Nej! Det blir bråk, men […][...]

Det händer kanske extra ofta på sommaren att jag förälskar mig i böcker. Kanske är det värmen som gör det, kanske det tillåtande ljuset. Men allra mest tror jag det handlar om tempot. Stillsamheten som alltid kommer, oavsett om jag arbetar eller har möjlighet att vara ledig. Den som låter mig läsa, stanna upp och […][...]

När världens finaste barnlitteraturpris ska delas ut krävs det förstås en högtidlig prisceremoni. Det är kungligheter, ministrar, besökare från utlandet och hela den svenska litteraturbranschen. Konserthuset i all sin pampighet, programblad tryckt på tjockt glansigt papper, konferencier och inhyrda musiker. Det är lätt att sväva iväg bland allt det där flärdfulla och formella. Men när […][...]

Juni präglas ofta av ett lugn när det kommer till litterära evenemang och nyheter. Releasefester, boksigneringar och författarsamtal lyser med sin frånvaro, och så fortsätter det ändå in i augusti. De enda undantagen brukar vara det datum då SVB släpper sin höstkatalog (i år den 13 juni) och när någon författare pratar i P1:s Sommar. […][...]

När jag läste Jättehemligt första gången var jag nog runt tio år gammal. Lika gammal som Barbro i boken, men inte lika livserfaren som hon, skulle jag säga. Jag minns inte enskilda händelser ur böckerna, men jag minns att jag läste dem med en vag känsla av olust och förvirring, även om jag tyckte att […][...]

I år är det alltså äntligen dags för en svensk författare att få Almapriset (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne). För oss svenskar som menar att vi har den bästa barnlitteraturen i världen (och den är nog bland de bättre) så känns det förstås naturligt att det nu blev en svensk pristagare, men för synen på […][...]

Sommarkatalogerna är här! Fulla av nya böcker och massor av… eller ja just det ja… det var visst bara det. Missförstå mig inte, jag älskar att vittja brevlådan i tider när det är katalogsäsong. De är ofta snyggt formgivna och fulla av böcker jag vill ha. Men varför kan de inte vara lite intressantare? Snegla […][...]

foto: Rebecka Uhlin. När jag var liten var högläsning en stor del av min vardag. Om morgnarna innan jag ens öppnat ögonen, låg mamma där bredvid i sängen och läste. Och sen när jag fick syskon och blev äldre, var det jag som läste för dem. Barbro Lindgren var en stor favorit genom åren. Max […][...]