När Grace Town släntrar in tio minuter försent till en dramalektion, under Henry Pages sista år på High School, så reagerar han på att hon ser sjuk och avmagrad ut, med gulnad hy och tovigt hår. Och att hon har på sig killkläder – inte som en tomboy-stil, utan kläder som inte alls passar henne. […][...]

Andras vänner av Liane Moriarty är en slags korsning mellan ett relationsdrama och en spänningsroman. Den gör ständiga tidshopp mellan dagen för en ödesdiger grillfest, och gästernas liv några månader senare. Exakt på vilket sätt grillfesten var ödesdiger avslöjas inte förrän en bra bit in i boken, och nyfikenheten på vad som är källan till […][...]

Från nomadtält i Mongoliet till Moskvas tunnelbana, från trafikstockning i Kairo till Islands 130 vulkaner, från Rios favela till forskningsstationer på Antarktis – världen är spännande, myllrande och mycket. ”Mycket” eller ”massor”, Lots, är också originaltiteln på australiske Marc Martins myllrande bilderbok om dessa och fler platser i världen. Allt har den fått heta på […][...]

Originaltiteln på Ilka Tampkes debutroman Albions dotter är Skin och den fångar berättelsens kärna betydligt bättre än den generiska titel som förlaget valt. För i det keltiska Britannien år 43 efter Kristus är det din hud, det vill säga ditt totem, som ger dig din ställning. Och är du ett fosterbarn, som romanens huvudperson Ailia, […][...]

En flod kan brusa frenetiskt, rusa förbi. Den kan också glida, bedrägligt spegelblank – nästan så man inte tror den rör sig alls. Men en flod är aldrig densamma. Den är alltid på väg. En flod finns utanför huvudpersonens fönster i Marc Martins bilderbok med samma namn. Från det stora skrivbordet där hon sitter och […][...]

Han heter egentligen något annat, utbytesstudenten som bott en period hos berättarens familj. Vi tyckte det var väldigt svårt att uttala hans namn korrekt, men det gjorde honom ingenting. Han sa att vi bara skulle kalla honom ”Eric”. Det är ofta svårt att riktigt begripa Erics reaktioner. Uppskattar han allt de vill visa honom? För […][...]

Den nyligen pensionerade kriminalkommissarien Auguste Jovert får en dag ett brev från en kvinna som säger sig vara hans dotter och kort därefter står hans japanske granne Tadashi Omura, oväntat utanför hans dörr. Halvt mot Joverts vilja börjar de samtala, och deras historier vecklar ut sig vartefter tiden lider. Början av vänskapen, eller samtalsrelationen, inleds […][...]

Sommarregler. Det låter poetiskt på något sätt, och det är det förstås. Men det är också rent konkret ett slags berättelse berättad just genom uppräknade regler – ”Detta är vad jag lärde mig i somras:”. ”Lämna aldrig en röd strumpa på klädstrecket”, till exempel, eller ”Kom aldrig försent till en parad”, eller ”Ge aldrig dina […][...]

En man packar sin väska och tar farväl av sin fru och dotter. Tingen omkring honom är välbekanta, en klocka, en barnteckning, en tekanna och en kopp, båda lite spruckna. Det är slitet men hemtrevligt. Välbekant. Men det finns något hotfullt över staden där de bor. Skuggor av någon slags tentakler slingrar sig över hustaken. […][...]

Jag har hittat en ny favoritförfattare! I den här boken går Kate Morton från klarhet till klarhet. Berättelsen tar sin början 1961, när den då 16-åriga Laurel smiter iväg från familjens picknick nere vid bäcken och gömmer sig i sin trädkoja, där hon råkar bevittna ett brott som kastar ett nytt ljus över familjeidyllen. Hon […][...]