Hur man ska beskriva Malin Axelssons romandebut Anropa är inte helt självklart. På baksidestexten beskrivs den som ett ”surrealistiskt utbrott”, jag känner mig tveksam till det, deliriskt och hallucinatoriskt kanske, men inte direkt surrealistiskt. Huvudpersonen (en författare) bor på ett hotell någonstans i en icke namngiven stad, hon lyckas av nån anledning inte få något […][...]

Mördarens apa är en fristående fortsättning på den Augustprisvinnande Legenden om Sally Jones. Även i denna bok är huvudpersonen den mycket begåvade, mångsysslande (och otursförföljda) gorillan Sally Jones, och detta är hennes egenhändigt skrivmaskinsknackade berättelse. Sally Jones kan inte tala men har tack och lov inga problem med att skriva ned sin historia. Handlingen utspelar […][...]

Jämförelser, hierarkier och kontrollbehov. Tämjande, avlande, styrande, romantiserande och fruktan. Sätten att relatera till djur har varierat, men hur vi ser på djuren har minst lika mycket med hur vi ser på oss själva som människor att göra. ”Att på detta sätt se på andra individer och förhålla sig till dem utifrån egna referensramar är […][...]

Satsen om oändligt många apor fastslår att om en apa får sitta med en skrivmaskin under en oändlig tidsperiod så kommer apan till slut skriva av alla böcker i det franska Nationalbiblioteket. Utan att ta närmare ställning till sannolikhetsaspekten av teorin, kan jag konstatera att jag varken har tid att vänta på att apan skall […][...]

Människans härkomst är på sätt och vis en ”Arternas uppkomst II”. Det är ännu mer av samma sköna heresi som i ettan. Boken skrevs som en fortsättning på boken som förändrade så mycket inom biologisk forskning, och tar nästa självklara, men lite obehagliga steg. I enkelhet: Arternas uppkomst hävdade att bibelns skapelseberättelse var felaktig (och […][...]

Jag vet. Det låter jättetråkigt med en bok som heter Orienterarsjukan. Jag trodde inte att det skulle bli någon angenäm läsupplevelse att ta sig an den här boken. Man har inget för att bära omkring på fördomar. Det upptäckte jag när jag fick boken i handen. Det knubbiga och utmärkta formatet, det härligt knarriga papperet […][...]

Peter Høeg debuterade 1988 med boken Föreställningar om det 20:e århundradet, men blev inte känd för den stora allmänheten förrän Fröken Smillas känsla för snö kom ut 1992. Fröken Smillas känsla för snö är en spännande berättelse som förvisso vittnar om Peter Høegs fantastiska förmåga att hantera det skrivna språket, men som långt ifrån gör […][...]