Martin Kellermans seriefigur Rocky som över bostadsannonserna dagdrömmer om att stövla in och utrymma lägenheter som nazisterna i Schindler’s List. Nikanor Teratologens nazihyllande huvudpersoner i Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. Dan Parks affischkonst som liknar Auschwitz vid Disneyland, Quentin Tarantinos omskrivning av historien i Inglorious Basterds eller webbsidor som samlar bilder på katter som liknar Hitler. […][...]

Det finns många böcker där barn till överlevande från nazisternas läger har frågat ut sina föräldrar och sedan skrivit en bok som i huvudsak berättar föräldrarnas historia. Inte sällan blir dessa berättelser till vad Imre Kertész kallar lägerkitsch: istället för att berätta om alla som dog så blir det en berättelse om de som faktiskt […][...]

Ibland uppstår bra saker när genrer blandas. Ibland blir resultatet mindre lyckat. Mixar man ihop en kärlekshistoria med en deckare, förlägger handlingen i en dåtida nutid som blandas med en dåtida dåtid och låter berättelsen berättas genom brev med olika berättarpersoner från dåtid till en läsare i nutid. Ja, då kan resultatet bli fruktansvärt långtråkigt […][...]

En liten pojke i det brittiskägda Kenya är inne i stan med sin mor för att köpa en skoluniform, så att han på nåder ska släppas in i Civilisationen. I en indiskägd butik (alla butiker ägdes av indier) får han syn på en bild av en mager man i höftskynke och runda glasögon. ”Vem är […][...]

De berättar sina historier, en och en, små nedslag i historien. Hon som följde sin man ut i kriget för att de inte kunde vara ifrån varandra, och som stred vid hans sida tills han stupade. Vi firade vårt bröllop i skyttegraven. Inför en strid. Men jag sydde mig en vit klänning av en tysk […][...]

Trieste i dåvarande Italien, 1943: En man hittas med skallen inslagen, nära döden, med svåra hjärnskador och helt utan minne – till och med språket har han förlorat. Den enda ledtråden till vem han är är en finsk sjömansuniform och namnet som sytts in i den: Sampo Karjalainen, så sannfinländskt det kan bli, med Kalevala-ekon […][...]

Det kan inte ha varit något lätt jobb han hade, statsminister Per Albin Hansson under krigsåren. Med tyskar som ockuperade våra nordiska grannländer i väster men samtidigt var allierad med vår östliga granne och därtill ställde en massa krav om järnmalm och transittrafik på det Sverige han styrde över. Som ju trots retoriken inte hade […][...]

Och till slut fick Eva sin Adolf och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Eller nej, så vad det ju inte riktigt. Dagar var ju inte ens i plural och lycka är väl ganska svårt att nå instängd i en bunker omringad av hundratusentals fiender. Nej deras äktenskap var kort, redan dagen efter […][...]

Den här romanen ikläder sig många roller och tar upp många ämnen. Å ena sidan är den lite av en nutida thriller med terrorhot som spänningsingrediens. Å andra sidan spänner den över flera generationer, från 1940-talet och framåt och skulle på det sättet kunna kallas ett familjeepos. Klart är att oavsett vilken tidsanda det är […][...]

Mellan 1933 och 1945 – och varken förr eller senare – förvandlades hela tyska folket till blodtörstiga (men enormt effektiva) galningar som, av inget särskilt skäl, började hata judar, kommunister, zigenare och homosexuella och avrättade dem i miljontal. Allt tack vare en ensam galning, Adolf Hitler. Det är så fullkomligt bisarrt, så helt och hållet […][...]