Edward Bunker har en bra referens när han skriver. Sig själv. Bunker är av naturen stenhård. Många moralpredikanter säger antagligen motsatsen och förbannar hans livsstil men de har, ack, så jäkla fel. Bunker hade en lite strulig uppväxt och sedan blev allting värre. Efter diverse problem som ledde till militärskolor hamnar han som den yngste […][...]

Nord möter syd i nya McBain och det handlar inte om det amerikanska inbördeskriget. Varmt mot kallt snarare, sol mot snålblåst eller palmer mot grå betong. Det är Florida som möter New York genom de båda karaktärerna Matthew Hope och Steve Carella som för den invigde säkert inte är helt okända. Advokat Hope i Florida […][...]

Det är synd om Lee Stringer, han röker crack och hamnar på gatan, men han gör aldrig en fluga förnär, stjäl aldrig något eller är dum mot någon. Han pantar sina burkar och letar mackor med kort sista förbrukningsdatum som snabbmatscaféerna har slängt i soporna. Och när han har fått pengar för burkarna köper han […][...]

Under applåderna mellan 'About A Girl' och 'Come as You Are' frågar Esmé: 'Vilka tycker du bäst om – Nirvana eller Pearl Jam?' Där kom den. En väldigt viktig fråga som väldigt många killar tyckte det var väldigt viktigt att debattera under grungens storhetstid. Det klart att jag också hade en åsikt i frågan, men […][...]

Dave Pelzer växer på sjuttiotalet upp i en familj i USA som på alla punkter realiserar den amerikanska drömtillvaron för ett barn. Pappan är brandman och mamman husligheten själv. Hon älskar att laga fantastiska middagar, hon ser till att familjens julgran alltid är den vackraste och de åker på underbara semestrar tillsammans. Så händer något. […][...]

En gång för ett par tre år sedan så hade Stockholm sin första spoken word-festival. De hade lyckats få dit en hel massa roliga människor. Svarta panter-mammor trängdes med Peter Wahlbäck och Einar Heckscher som vankade av och an framför baren som professor Baltazar i säckiga manchesterbyxor och flippflopptofflor. Jag var där för att intervjua […][...]

Richard Brautigan var inte som alla andra. Han satt inte och filade i evighet med ettans sandpapper på något, hellre yxa till saker lite grovt och måla dem i glada färger. Han visste att han aldrig skulle få något Nobelpris och att kritikerna inte kunde förstå att komik och allvar går utmärkt att blanda. Koppla […][...]

Bruno Dante hade en gång i tiden talang för att bli författare, men gav av feghet upp sina drömmar och blev istället en framgångsrik försäljare. Nu är han inte ens försäljare: spriten har tagit kontroll över hans liv. Något som får honom att tappa kontrollen och försöka sig på ett antal självmord. Äktenskapet är på […][...]

Gammal står sig, än håller Philip Marlowe måttet. Jag har en mycket svag punkt för film noir. De fantastiska gamla deckarna med Humphrey Bogart i rollen som Marlowe och Lauren Bacall som den vackra och skärpta kvinnan han spelar mot. Gatorna är mörka och regniga, det ligger ett ständigt dis över staden vilket gör gatlycktorna […][...]

Mitt första möte med torsken måste har varit någon gång under 1980-talets första år: på semester i Nordnorge på en fiskebåt någonstans bland Lofotsfjordarna. Hänförd stod jag lutad över relingen bredvid den tämligen luttrade fiskaren Leif, och skådade hur torsk efter torsk, fastkrokade på långreven i en till synes aldrig sinande rad, fick se sig […][...]