Elizabeth George har gjort sig känd som författarinna till deckarna Thomas Lynley och Barbara Havers, den brittiska deckarduon från två motsatta samhällsklasser, som även gått på svensk TV som Kommisarie Lynley-serien. George är amerikansk men bemödar sig alltid om att korrekt beskriva typiskt engelska miljöer och traditioner som bakgrund för sina mord. I Georges senaste […][...]

The Long Tail beskriver en kurva utmed en axel med hög fallhöjd från vertikalaxeln, men med en utplaning som aldrig riktigt når botten utmed horisontalaxeln. Uppe till vänster hittar man storsäljarna, ”hitsen”. Ju längre till höger på den långsamt fallande x-axeln man letar, desto fler men marginellare produkter eller genrer hittar man. Summan av mängden […][...]

Hur mycket ny berättelse kan man klämma in i en redan existerande? Brodera ut en biroll, göra till sitt? En hel del, uppenbarligen. I Hamlet + Ofelia har Lisa Fiedler mjölkat den lilla men berömda Ofelia ur Shakespeares Hamlet på alla upptänkliga intriger – och åstadkommit inte bara en ny, ytterst aktiv hjältinna utan också […][...]

Egentligen är det väl omöjligt att skriva en recension av Berlin – stad av sten utan att jämföra den, som otaliga andra har gjort, med Art Spiegelmans kritikerrosade skildring av nazitiden i Polen, Maus, där judarna är möss och nazisterna katter. De grafiska romanerna skildrar båda ett händelseförlopp, och t.o.m. baksidestexten till Berlin – stad […][...]

Sorg är ju jävligt tungt. Till exempel skriver C. S. Lewis, apropå sorgen efter sin döda fru, att "så många impulser som har blivit till en vana nu omintetgörs. H. var föremål för den ena tanken efter den andra, den ena känslan efter den andra … nu är föremålet för dem borta. Jag fortsätter av […][...]

”No matter what anybody tells you, words and ideas can change the world”. Det är inte en rad ur Litterära föreställningsvärldar, det är en replik ur filmen Döda poeters sällskap. Men Judith Langers bok om litteraturpedagogik och läsning för, mer än till annan forskning, tankarna till hela den där genren av lärare som hjältar-berättelser. Den […][...]

Det är svårt att läsa en bok vars omslagscitat skriker ut hur kul den är. ”Jaha, nu ska jag ha roligt”, tänker jag. Och söker humor i varenda passage. Är han rolig nu? Nej. Nu då? Ja, lite. David Sedaris är en självcentrerad komiker och halvgalning som betraktar tillvaron utifrån sina egna tillkortakommanden. Hans tio […][...]

Vad får vi egentligen ut av att engagera oss i en fiktiv värld och de fiktiva karaktärer som bebor den? Medieforskaren E Graham McKinley har följt ett trettiotal unga kvinnor i åldrarna elva till tjugotvå som har det där engagemanget i 1990-talets stora ungdomsserie på teve, Beverly Hills 90210. Hon intervjuar dem och ser serien […][...]

Jag har nog alltid gillat Dolly Parton. När jag var en långhårig tonåring i mitten av 80-talet brukade jag och en kompis då och då titta på Det bästa lilla horhuset i Texas och att påstå att det var för det artistiska framförandet skulle vara en modifierad lögn. Självfallet tilltalades vi så ofantligt mycket mer […][...]

Jenna och hennes mamma åker i bilen på bron över Hudson-floden när Jenna ser ett djur på vägen (kanske, hon minns inte) och mamman väjer och bilen kraschar in i räcket. Jenna överlever, det gör inte mamman. Jenna är fjorton år och vaknar till ett liv Efter Kraschen. Mostrar är där och är snälla, klasskamrater […][...]