Thomas Lynley är, som alla Elizabeth George-älskare vet, en riktig tråkmåns. I denna 700-sidiga tegelsten är han tråkigare än någonsin. Och faktiskt lite korkad. Hur en framträdande brottsbekämpare och problemlösare kan ha svårt att tvätta och torka ett par strumpor övergår mitt förstånd. Finns det något slags svart hål i hjärnan på den engelska överklassen […][...]

Filmen är bättre. Den där regeln om att tjusningen med boken jämfört med filmen är att läsaren själv får föreställa sig och fylla i med sin egen fantasi och så vidare – den är alls icke vattentät. Jag har sett No Country for Old Men två gånger och ser gärna om denna stilfulla, mångbottnade Texasaction […][...]

En åldrande författare, vars namn av en ren slump låter ganska likt ”Paul Auster”, råkar kort efter sin frus död ut för en bilolycka. Halvt invalidiserad ligger han nu sömnlös på sin dotters soffa i Vermont och hittar på historier för att ha något att göra. I samma hus sover hans frånskilda dotter och hans […][...]

Det är en utmaning att reda ut hur många priser Junot Díaz har fått för sin debutroman Oscar Waos korta förunderliga liv. Det Bästa har gett honom ett pris, han har fått stipendier från alla håll och kanter, bland annat från Harvard, Oscar Waos korta förunderliga liv kammade hem förstaplatsen på The Times lista över […][...]

Anteckningar är samtidigt hundratals och ingen bok. 222 möjliga idéer för historier som i många fall aldrig blev nedskrivna. Några genomtänkta, andra till synes nedkastade i hast, kanske i de första vakna sekunderna innan skräckvisionerna från drömmen hinner blekna. Absolut inte noveller, knappt ens sammanfattningar, ofta inte mer än en enda mening eller enstaka stödord. […][...]

Till matens försvar låter mer pretentiöst än vad det känns – den här boken kan sammanfattas ganska enkelt: ät mat och inget annat. Författarens poäng är att vi ska sluta stirra oss blinda på näringsämnen som enstaka ämnen och se till helheten. Han drar fram teorier och förnuft som säger att det faktiskt är mat […][...]

Ray sitter i fängelse och deltar i en skrivarkurs. Berättelsen han skriver för att imponera på läraren Holly handlar om Danny, en luttrad Manhattanbo som hamnar i trubbel och måste fly till ett oidentifierat europeiskt land för att besöka sin rika kusin Howard som köpt ett slott. Howard har en storslagen men luddig vision om […][...]

Varför Joyce Carol Oates ens bryr sig om att skriva under pseudonymer är något av en gåta. ”Lauren Kelly” ersätter ”Rosamond Smith” som Oates spänningsförfattande alter ego, men om författarens verkliga namn någonsin varit en hemlighet är den för länge sedan avslöjad – på omslaget till Kellys tredje roman har den något omständiga författarbeteckningen helt […][...]

Huvudpersonen i Jonathan Littells mastodontroman De välvilliga heter Maximilian Aue och är en homosexuell SS-officer som hatar sin mor och har haft ett sexuellt förhållande med sin tvillingsyster. Han har en anal fixering som yttrar sig i hans homosexualitet och i drömmar där han bokstavligen vadar genom floder av bajs. Han var som spädbarn allergisk […][...]

Om man väljer att söka efter definitionen av journalistik i Nationalencyklopedin får man veta att journalistik särskiljer sig från skönlitteratur genom att inte behandla fiktion. Den skiljer sig också från det vetenskapliga arbetet genom kravet på aktualitet och dess huvudsyfte är att skildra verkligheten. Däremot står det ingenting om i vilket format man ska presentera […][...]