Jag fick låna boken. Det är en delikat sak att läsa den bok en vän givit dig med försäkran om att den är fantastisk. Vänskaper har raserats, riken fallit, stridskonsten utvecklats, nageltrång krälat sig ut genom fotsulan, tårar fällts, tänder gnisslats, fötter stampats i golvet, havsnivåer höjts, pengar swishats till självutnämnda oberoende journalister, män förklarat […][...]

Maggie. Lina. Sloane. Tre amerikanska kvinnor som öppenhjärtigt delar med sig av sina liv, sina drömmar och sina tillkortakommanden. ”Lust” är ordet som betonas på såväl omslag som i recensioner, men lust, är det verkligen rätt ord? Det är där Lisa Taddeo börjat, i alla fall, fast först med mäns lust. ”Deras begär. Detta att […][...]

Av någon anledning var jag inte beredd på hur mycket den här romanen skulle komma att handla om äktenskap, fastän det såklart borde ha varit uppenbart av titeln. Vad jag förstod är det en historia om en felaktigt anklagad, om rasism och om utsatthet. Men det är också en roman om dagens syn på äktenskap, […][...]

Åren 1932 och 1933 genomled befolkningen i Ukraina en enorm svältkatastrof, med fyra miljoner döda som följd. Katastrofen var inte bara ett resultat av en naturens nyck i form av missväxt. Det var i högsta grad en katastrof skapad av människohand. Den kommunistiska regimen i Sovjetunionen var nämligen högst medveten om vad som skedde – […][...]

Toby är en lyckligt lottad ung man – det konstaterar han själv redan i romanens första mening – med ett PR-jobb han kan sköta lite som han vill, en alltigenom fantastisk och förstående flickvän, och det ståtliga godset Ivy House i släkten. Hans privilegiebubbla spräcks dock när han en natt blir brutalt misshandlad av inbrottstjuvar. […][...]

Två år efter att svarta poliser för första gången börjat patrullera Atlantas gator är stämning mellan stadens svarta och vita invånare lika spänd som någonsin. I brist på bostäder i de svarta kvarteren börjar svarta familjer köpa hus i historiskt vita områden, till de gamla invånarnas förvåning och ilska. Grannföreningar etableras för att försöka hitta […][...]

Ibland råkar man på en författardebut som är så osannolikt begåvad, så redan hemma i sin stil, att man måste kolla att det verkligen rör sig om en debut. Det är inte ”lovande”, det är nästintill fulländat. Det har bara hänt mig ett fåtal gånger, och den senaste gången var Angie Thomas The hate U […][...]

”Det här är Julian. Och det här är hans mormor. Och där är några sjöjungfrur.” De sjöjungfrur som Julian ser är tre ståtliga, kurviga varelser med långa, svepande klänningar och otroliga hårsvall: en hög, rosa tofs, ett korall-liknande rött burr… När han betraktar dem i kollektivtrafiken börjar Julian fantisera om att han dyker, kränger av […][...]

När jag föddes existerade inte ordet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Visst är det en fantastisk inledning? Genast kastas vi in i en romanvärld som är allt annat än diskbänksrealistisk, en värld av nymfer och […][...]

Är det autobiografiskt om delar inte är sanna? Är det fiktion om delar av det är sant? Det inleder Lynda Barry den här boken med att fråga sig. Läsaren får inget svar utan boken går raskt vidare till att beskriva ett tillfälle på biblioteket då serietecknaren / huvudpersonen läser om en ritövning som heter ett […][...]