Jag gillade aldrig Maurice Sendaks redan då klassikerförklarade Till vildingarna land som barn, vad jag minns. Jag har en vagt obehaglig känsla av det dova, det irrationella och läskiga. Jag var möjligen ett lite ängsligt, för att inte säga mesigt barn. Men jag tyckte mycket om filmatiseringen som kom häromåret. Inte bara för att smart […][...]

När jag var liten höll jag alltid för öronen när någon berättade en läskig historia eller när jag såg en läskig film. De allra läskigaste filmerna var inte de med många monster, spöken eller mord. Nej, de läskigaste filmerna var de av typen ”barn lånar sin väns sak utan att be om lov, saken går […][...]

Är det dags? börjar i ett tomt lekrum. Man ser två bilar i ett hörn, ett antal klossar med siffror på, en boll, en låda, ett bord med tekoppar dukat för två och en stol med några böcker liggande på golvet framför. Det finns en dörr som står på glänt. Det finns ett fönster som […][...]

"The Devil Latch", det är Kitten Latch. Arton år eller artontusen. Med vitt hår och ett språk som tillhör en annan tid. Aimee flyttar in i grannhuset, med sin pojkvän, och träffar Kitten och dras in i hans värld. Jag är djävulen är inte helt lätt att referera. Kitten är djävulen, eller så är han […][...]

Lampan är släckt och det är egentligen dags för Sussa och Natti att sova, men först måste de ju berätta en saga och det är inte vilken saga som helst. Här är det framför allt bilderna som för berättelsen framåt och vilka bilder sedan! Ett genomgående tema är omvandling, hur något förändrar skepnad. Det börjar […][...]

Philip Pullman är i Sverige mest känd som fantasyförfattare, då främst med trilogin His Dark Materials. Han har dock även gett ut en hel del ”vanliga” barn- och ungdomsböcker. Denna parallella karriär sköter han med den äran- Triologin (eller kvartetten, beroende på vem man frågar) om Sally Lockhart har hyllats av kritiker i hemlandet. Den […][...]