När jag läste Curtis Sittenfelds första roman I en klass för sig minns jag att jag tyckte om den. Men jag tyckte att den var alldeles för lång och lite för ambitiös. Presidentens hustru, Sittenfelds tredje roman, är också väldigt lång och ambitiös. Men i det här fallet behövs längden för att uppfylla den stora […][...]

Sten och Carmen verkar ha det perfekta livet. De är framgångsrika egenföretagare och föräldrar till en förtjusande dotter. Den enda sprickan i kristallen är Stens notoriska otrohet. Han lider av seriös monofobi och har aldrig kunnat vara trogen, inte ens mot sitt livs kärlek, Carmen. Så långt en ganska normal berättelse. Men så rämnar livet […][...]

När jag var yngre än vad jag är nu skrattade jag högt åt allt möjligt. Fiskpinnar, byxor, bajs, fula foton på Lunarstorm, mina husdjur. Det mesta var väldigt roligt då. På äldre dar har jag blivit betydligt mer kräsen, och det är inte lika lätt att brista ut i ett gapflabb. Jag kan till exempel […][...]

Huvudpersonerna i Emilie Flygare-Carléns femtonde roman Ett år från 1846, är ryttmästare Ludvig C:sköld och Lavinia von B. De båda gifter sig redan i andra kapitlet. När de på natten efter bröllopet befinner sig tillsammans i brudkammaren, får man veta att de inte ingått äktenskap av kärlek till varandra, utan för att det var passande […][...]

Det är lätt att se drivkraften bakom att skriva en författarbiografi. Kanske tycker man att en författare inte fått den uppmärksamhet hon eller han förtjänar. Kanske att uppmärksamheten varit av fel slag. Kerstin Engman intresserar sig för Moa Martinsons hela liv och karriär, inte minst för den sällsamma och imponerande förvandlingen från den fattiga oäktingen […][...]

Att vara sexton år och full av drömmar och gradvis inse att ens öde ligger i andras händer. Det är verkligheten för Selma Berg. Det är hennes farbror, kyrkoherden, som är hennes förmyndare och det är också han som förvaltar hennes pengar. Selma framstår som en barnslig och samtidigt orädd person som vågar ge svar […][...]

Nästan 120 år har förflutit sedan boken första gången nådde sina läsare och vad är det i den som gjort att den inte förpassats till glömskan? Berättelsens yttre ramar framstår som gammaldags: Marianne får som 16-åring ta ställning till ett friarbrev från Börje, en kanske tio år äldre förmögen bonde som hon endast träffat hemma […][...]

Märta Tikkanen är framför allt känd i Sverige som författaren till böcker som Män kan inte våldtas (1975) och Århundradets kärlekssaga (1978). I Finland är hon också känd som hustru till Henrik Tikkanen, som dog 1984. Han var bildkonstnär och författare till en rad skandalösa romaner, som på sin tid väckte stor uppståndelse för att […][...]

Hade Sverige varit USA och paret Myrdal betytt lika mycket för det landet, hade deras liv säkert filmatiserats ett antal gånger. Antagligen hade Oliver Stone försökt göra ett kontroversiellt porträtt av deras inverkan på det amerikanska samhällsbygget, antagligen hade det gjorts en mer tillrättalagd miniserie för teve. Antagligen hade man inte nöjt sig med det. […][...]

Finns det någon person i Sverige vars privatliv och bakgrund vi vet mer om än Ingmar Bergmans, trots att han själv aldrig talar om dessa saker? Genom filmer och pjäser vet vi allt om hans föräldrar och övrig släkt, genom böcker och intervjuer med och av vänner och exfruar har vi fått lära oss om […][...]