Inom deckargenren finns det många inriktningar och gränsen mellan dem kan vara flytande. En av mina favoritgenrer är pusseldeckaren. Författaren Sören Bondeson menar att det karaktäristiska för pusseldeckaren är att mordgåtan ligger i fokus och är utlagd likt ett pussel. Oftast är det en sluten miljö där minst fem stycken är misstänkta för mordet. Mot […][...]

Blodröd måne över Villette är den fjärde fristående delen i serien om undersökningsdomaren Martine Poirot. Det är den första jag möter men jag blir snabbt vän med denna genomarbetade kriminalroman med ett utmärkt persongalleri och en spännande historia som löper genom tid och över Europa. Historien börjar på midsommarafton 1970 i Stockholms skärgård: -Du ser […][...]

Det har skrivits spaltmeter om den här boken och om Denise Rudbergs nya genre ”Elegant Crime”. Jag blir inte klok på om skribenterna menar att genren är ny för författaren eller att hon skulle ha skapat den (om det senare är fallet vill jag försynt protestera och säga att kriminalhistorier i elegant överklassmiljö på intet […][...]

På papperet verkade den här boken ha allt: Jag är tämligen förtjust i deckare som utspelar sig i det förflutna och / eller på exotiska platser. Släng dessutom in ett pusselmysterium som löses av en karismatisk huvudperson så är jag fast. Vad kan då vara bättre än ett mordmysterium som utspelar sig i det färgstarka […][...]

En pryd äldre dam snokar runt i skogen, på jakt efter en sällsynt orkidé. Där får hon syn på något som chockar henne. Snart hittas hon mördad, men inte förrän hon hunnit sprida ut en och annan lagom mystisk antydan om vad det var hon såg i skogen. Mycket mer engelsk deckare och Morden i […][...]

Hur grov brottslighet fått sådant underhållningsvärde är väl egentligen ett mysterium i sig. Ställd inför verkliga brott är det emellertid inte utan att man känner en bismak av besvikelse över att verkligheten nästan alltid är så oglamourös och plump (och verklig). Verkliga skurkar har sällan särskilt mycket att göra med Ocean’s Eleven eller Hur man […][...]

Ett lik hittas på Ragnhildsholmen. På andra sidan ån har ett gammalt par hört skottet som dödade mannen. Dagen efter polisförhöret hittas även de döda, uppenbarligen har de tagit livet av sig. Parets dotter Åsa tror inte en sekund på att föräldrarna tagit livet av sig, men de traumatiska dödsfallen är endast ett av hennes […][...]

När jag åker buss eller tåg, när jag sitter och väntar, när jag ligger på stranden, i stort sett varje gång jag ser en människa läsa en bok så känner jag ett fruktansvärt behov av att veta vilken bok det är. Särskilt om boken har ett intressant omslag. När jag själv läser en bok så […][...]

Ibland kan det vara en fröjd att se fotografier som är tagna av en icke-fotograf. Sven-Ingvar Andersson var landskapsarkitekt och professor i Köpenhamn. När han sökte ro i sitt liv så drog han sig tillbaka till sin egen trädgård strax utan för Lund. Gården heter Marnas. Den blev hans experimentverkstad. Här fick han inspiration och […][...]

Svenska deckare är ofta starkt nedtyngda av sina egna klichéer. Det är så väl omtalat att det vid det här laget känns ganska oinspirerat att inleda en recension med det konstaterandet. Men Mari Jungstedts Den mörka ängeln är en så typisk svensk deckare att det är svårt att inte börja i den änden. Medelålders poliskommissarie […][...]