Det finns en enda anledning till att jag tvekar att ge Sara Stridsbergs Kärlekens Antarktis högsta betyg; att det riskerar att ge potentiella läsare för höga förväntningar. Och har man för höga förväntningar blir man ju ofta besviken. Men samtidigt måste man som recensent vara rättvis – och Kärlekens Antarktis är en av de absolut vackraste böcker jag läst. Möjligtvis kan jag ha haft låga förväntningar på boken. Tidigare läsning av Stridsberg har inte imponerat, utan tvärtom mest förvirrat. Men med Kärlekens Antarktis är det som om Sara Stridsberg vågat släppa sargen en aning och bli lite mer, i brist på bättre ord, folklig. Samtidigt som temat är både makabert och magstarkt.

Kärlekens Antarktis är en kärlekssaga om det mest brutala våldet man kan föreställa sig. Bokens berättare, Inni, är knarkare, prostituerad – och död. Mördad. Och nu berättar hon sin historia. Det här är inte en berättelse om en mördare, hans drivkrafter eller motiv. Det här offrets historia, det är hennes röst som hörs. Mördaren skymtar bara förbi som en skuggfigur i marginalen. Inni får oavbrutet och flera gånger berätta om sin våldsamma död, om styckningen av hennes kropp – men också om sin uppväxt, sina barn och de val som ledde fram till slutet.

Det är brutalt, som ett knytnävsslag i magen – men också fantastiskt och levande. Orden rinner likt ett vattenfall över sidorna. Beskrivningarna av naturen, av ljuset i sommarkvällen, av lukterna efter regnet är så levande att det känns som om man befinner sig mitt i dem. Flera gånger kommer jag på mig själv med att tänka att om Stridsberg någon gång vill byta litterär inriktning har hon en framtid som naturskildrare.

Med små medel skildras stora känslor, vad döden gör med de efterlevande – men också hur någons våldsamma död ger efterverkningar på samhället. Paradoxen framträder här i all sin prakt; en levande Inni var inte någon att bry sig om, i värsta fall någon att äcklas av – men som död blir hon nyhetstoff. Och samtidigt ändå bortglömd, för fokus hamnar till syvende och sist på mördaren – hans motiv, bakgrund och vad och hur han gjort med sitt offer. Det är inte utan att man som läsare skäms lite.

Kärlekens Antarktis kan beskrivas som ytterligare en historia om ett styckmord, en samhällskritisk berättelse om vår fascination för våld och ondska eller en kvinnas levnadsberättelse. I själva verket är den både och – och varken eller. Den är offrens berättelse, en megafon åt de allra mest utsatta. En kärleksförklaring och ett synliggörande av dem som samhället inte vill se.

Låt den bli läst av många.