Ska jag någon gång hädanefter välja en bok att rekommendera som hängmattelektyr, måste det bli denna bok. En rarare och behagligare bok får man leta efter. Den är som gjord för att läsas i behagligt gung och ljumma sommarbriser, smaskandes på lite lagom smält vaniljglass till blåbärspajen.

Genom sextiotalets tuggummirosa sken får man följa Roxanne genom hennes alldeles vanliga uppväxt i en småstad i Texas. Livets dramer skildras som om de vore de naturligaste sakerna i världen. Vilket de också är, men oftast inte i böcker.

Från hennes barndom som basebollspelande pojkflicka till vuxen kvinna löper berättelsen, och som milstolpar finns recept på alla de pajer och desserter hon bjuds på under livets gång. Den frusna fruktsalladen hennes pappa älskade. Chokladsåsen hennes faster lagade till ära att kusinen kommit hem från Nam. Och naturligtvis pajerna som vann tävlingen på den stora pajmarknaden.

Även i Stekta gröna tomater fick man ta del av recepten som det lagades mat efter, men skillnaden är att i Stekta gröna tomater var recepten nästan det enda som jag uppskattade. Efter att ha sett filmen föll den boken platt.

Karen Stolz har lyckats med det som Stekta gröna tomater borde ha varit; en bok man kan sluka i ett nafs eller sitta och suga på och känna smaken av harmonin och nostalgin. Oavsett hur man väljer att förtära den är det en riktig goding.