Redan omslaget till Vara Frank skvallrar om att det här är något annat än det Peo Bengtsson skrivit tidigare. Jag som är vansinnigt förtjust i hans tidigare böcker som Så länge du är min syster blir både nyfiken och orolig. Somrig feelgood? Ska ingenting skava nu? Hur ska hans meningar som tenderar att bli till geniala knivar i maggropen på mig anpassa sig till det här?

Alldeles ypperligt, ska det visa sig.

Frank jobbar som kock på Berns i Stockholm. Han är gift med Vibeke och tillsammans har de en dotter, Hanna. Det mesta är rätt okej. Men så börjar en ny kille på jobbet, Mårten. Det är något med honom. Något som gör att Frank vill stanna kvar när resten av kollegorna går hem. Mitt i allt blir Vibeke erbjuden ett jobb i Köpenhamn och vill att hela familjen flyttar till hennes ursprungliga stad. Något Frank hade ropat ja till direkt om frågan kommit innan Mårten …

Ni hör ju. Det är ett ljuvligt upplägg som gjort för dramatik. Språket är precis lika vackert och genomtänkt som i Bengtssons tidigare verk och inget är förutsägbart. Slutet ska vi inte ens tala om. Dialogen flyter och miljöerna är intressanta, Stockholms restaurangvärlds stökighet varvas med slackerliv på franska Rivieran dit några av personerna tar sin tillflykt. Nice är min andra hemstad och den är riktigt väl skildrad i Vara Frank.

Han ställer ner sitt glas framför mig och synar mig. Jag stelnar till. Fångad av värmen som slår emot mig, likt rådjuret som paralyseras av lyktorna från bilen som närmar sig i hög hastighet.
”Det fanns en man där i köket”, säger Mårten. ”Danny. Han kom ursprungligen från USA, var född och uppväxt i Minnesota, en jude som återvände till Israel och blev bofast på kibbutzen.”
”Jaha.”
”Han lärde mig laga mat. En man med stor pondus och härligt frisinne.”
”Så det var din lärare?”
”Ja. Och ibland låg vi med varandra.”
Han säger det så och väntar på min reaktion.
”Du är bisexuell, är det vad du vill säga?” fortsätter jag.
Han kan inte hejda sig. När jag säger bisexuell så skrattar han. Vi sitter så ett tag, jag vet inte hur lång tid. Men pinsamt länge.
”Jag ville att du skulle veta”, säger han. ”Att jag har testat båda sorter.”

Boken är inte på något sätt en utredande historia om att hitta sin sexualitet, inte heller slösar Bengtsson bort berättelsen på onödigt kladdiga sexscener. Det här är en vansinnigt välskriven Feelgood-roman som är omöjlig att lägga ifrån sig och som stannar kvar när sista meningen är läst.