Jag hade lite ont om tid den här veckan, så jag bestämde mig för att ”boktipsa” om Aluminium och rostfritt stål. Jag tyckte nämligen att den såg ut som en snabbläddrad vardagsrumsbordsbok (alltså coffe table book) och därmed ett tidseffektivt val. Ack så fel jag hade, istället visade den sig vara en både informativ, välskriven och underhållande historiebok om en glänsande svensk industri/konstindustriepok.
Lindblad är en kunnig och insatt guide genom tillverkarnas och formgivarnas historia. Att han brinner för ämnet märks tydligt i texten, detaljrikedomen är hög och upptäckarglädjen smittande.
Jag blir glad av historien om hur industrisverige utvecklade och förnyade diverse bruksföremål, som till exempel köksutensilierna och ätredskapen. Hela idén med företag som inte bara vill tjäna så mycket pengar som möjligt så snabbt som möjligt känns ganska ovanlig idag. Men i aluminium- och stålindustrin på 1950-talet så samarbetade man med Hemmens Forskningsinstitut, hade egna provkök och anlitade sin tids främsta formgivare för att skapa sina produkter. Målgruppen var den växande medelklassen, man framställde hållbara vardagsvaror av hög kvalité till (relativt) överkomliga priser. Man ville vara med när världen förändrades med nya material och nya familje- och livsmönster, som om folkhemstanken också smittade av sig på den ickestatliga industrin.
Hur miljökonsekvenserna och arbetsmiljön såg ut är kanske en annan historia och får berättas av någon annan. Lindblads fokus är på andra och mer upplyftande detaljer. Temat är designhistoria. Huvudsakligen vardagsvaror som kastruller, stekpannor, bestick och liknande. Många av dessa varor blev kanske inte standard i alla hem. Men de blev så vanliga att man känner igen var och varannan produkt som är avbildad. Inte bara folkhemmen utan också skolbespisningar, flygplatser, restauranger, personalmatsalar med flera, utrustade sina kök och matsalar med svenskt aluminium och rostfritt stål.
Till historien hör tyvärr också den ohållbara konkurrensen med låglöneländer och därmed följande sammangåenden, ägarbyten och industrinedläggningar, det är lite ledsamt att nästan inget finns kvar av den här industrin i Sverige. Men så länge alla de gamla kastrullerna och besticken inte har gått till nedsmältning och återvinning så kommer det att finnas i princip oförstörbara minnen (åtminstone i vanlig köksmiljö) av den här epoken i de flesta svenska kökslådorna. Själv använder jag till exempel mina morföräldrars gamla Thebe-bestick (designade av Folke Arström för Gense år 1944) till vardags.
Många formgivare som till exempel Erik Fleming, Folke Arström och Gunnar Cyrén och företag som Olofström, Skultuna och Gense med flera beskrivs ingående. Många av produkterna illustreras även med fina foton, gamla reklambilder etcetera.
Lindblads Aluminium och rostfritt stål kommer att bli standardverket inom ämnet för de som är det minsta intresserade av svensk bruksdesign och formgivning under 1900-talet. Sönderlästa (eller nedladdade) exemplar kommer att refereras till så länge det finns formstudenter, antikhandlare och loppisentusiaster.
Jag har faktiskt inga klagomål på den här boken alls vilket känns mycket ovanligt. Upplägg, utförande, text, bild, allt är där det ska vara. Jag rekommenderar helt klart en genomläsning.
Publicerad: 2015-06-16 00:00 / Uppdaterad: 2015-06-15 20:09
Inga kommentarer ännu
Kommentera