Gooooooooool!!! Den brasilianske kommentatorn vrålar ut med emeção, inlevelse, för att hylla ännu ett vackert mål. Det är VM 1982 och världen trollbinds av Quadrado mágico. Falcao, Eder, Zico och Sócrates bjuder på bländande passningsspel och drömlika mål. Jag sitter som tolvåring framför teven och tycker att Brasilien har de häftigaste tröjorna, de coolaste namnen och spelar den bästa fotbollen.

En äldre generation minns säkert 1958 när den krumbente Garrincha, Vavva och en ung Pelé lekte boll med ett villrådigt svenskt försvar. En yngre har följt Ronaldo, Ronaldhino och senaste stjärnan Neymar.

Nu är det 2014 och A Seleção, landslaget, har chansen att visa upp sig på hemmaplan. Och vi andra får en chans att lära oss mer om ett av världens största länder som numera också är världens sjätte ekonomi. För bortom fotboll, karneval, samba och favelor som i landslaget blir till en slags magisk mix, är nog kunskaperna om landet rätt skrala för många ändå.

Men det finns de som vill ändra på det. Henrik Brandão Jönsson har bott i Brasilien sedan 2002 och pratar portugisiska flytande. Han har skrivit om förhållandena i landet i flera av de stora dagstidningarna, och inte minst initierade texter i fotbollsmagasinet Offside. Inför VM har han nu skrivit en reportagebok, Gräset är alltid grönare i Brasilien – En resa genom världens bästa fotbollsland.

Boken tar sig an ett brett perspektiv där fotbollen och samhället utgör den röda tråden. Nio kapitel bildar en mosaik där läsaren får pusselbitar till ett mångfacetterat land, där våld, korruption och fattigdom delar plats med skönhet, livsglädje och framtidsoptimism. Brandão Jönsson skriver om varför Garrincha är populärare än Pelé, om ett 64 år gammalt spöke som mest av allt förföljde en målvakt för resten av hans levnad för ett fel han aldrig gjort, fotbollens demokratisering, hur den brasilianska fotbollens ”bad boy” förvandlades till en ödmjuk politiker som kämpar för de fattiga, indianfotboll i Amazonas, en fotbollskommentator med ett enastående ego och mer än så.

Texterna blir också en påminnelse för de som felaktigt påstår att fotboll och politik inte hör ihop. Bakom klacksparkar, smäckra dribblingar och exakta passningar lyser spelet där företagare och diktatorer använt fotbollen som en arena för politiskt och ekonomiskt rufflande. Ja, fotboll är också politik. I Argentina-VM protesterade man mot fascistdiktaturen och i sommar har regimen i Iran förbjudit folk att se landets VM-matcher i allmänna sammankomster eftersom man vet att det blir ett forum för protester. Exemplen är otaliga och i boken kan man läsa om Sócrates och fotbollsrörelsen som välte en diktatur.

Bokens absoluta styrka ligger i att författaren är på plats och med påläst kunskap och journalistisk ihärdighet fångar människor och miljöer från samhällets alla delar och skapar en historia kring det. Den mest intensiva, och samtidigt dråpliga, händelsen utspelar sig när han reser till en bortamatch tillsammans med laget Corhinthians ultrassupportrar. Precis där som här vibrerar närvaron av det manliga våldet, drogerna och hoten. Jönsson erbjuds kokain och möts av misstänksamhet, men avvärjer situationen. I gengäld får han se supportrarna misshandla och råna några svartabörshajar. Tydligen ett utmärkt sätt att slippa betala för de allt dyrare matchbiljetterna.

Efter att ha läst boken känner jag mig tveksam till om gräset verkligen är grönare i Brasilien. Däremot är jag övertygad om att boken är en utmärkt introduktion för den som vill veta mer om landet och en fin uppvärmning inför det stundande världsmästerskapet. Men inte bara om de fotbollsspelare som skymtar förbi på tidningarnas sportsidor utan även om landets kultur och moderna historia. Henrik Brandão Jönsson är en skicklig skribent och med hjälp av Offsideredaktören Tobias Regnell har han skapat god fotbollsjournalistik och därigenom också god samhällsjournalistik.

Den 12 juni spelar Brasilien VM-premiär mot Kroatien i São Paulo. Drygt en månad senare är det final på legendariska, och för sanslöst höga summor renoverade nationalarenan Maracanã. En hel nation kommer att kräva att A Seleção ska vara där och skrämma i väg det där spöket från 1950 och vinna landets sjätte VM-guld. Fram tills dess kan ni gott läsa Gräset är alltid grönare i Brasilien.