Recension

: Fotbollens mest magiska ögonblick - i ord, ljud och bild
Fotbollens mest magiska ögonblick - i ord, ljud och bild Måns Gahrton
2014
Semic
8/10

Återupplev gåshudsögonblicken

Fotboll är inte fakta. Fotboll är inte resultat. Fotboll är känsla. Det är glädje, lättnad, eufori och kärlek. När det inte är frustration, missnöje, besvikelse och, ja ibland hat, vill säga. Om vi håller på ett lag, må det vara ett landslag i VM eller ett division II-lag, så är det med våra känslor vi följer laget. Glädje i medgång, frustration i motgång, men aldrig likgiltighet. Det är för de stora känsloyttringarna som jag älskar fotboll, för att sporten tar mig så fullständigt i sitt grepp. Visst hatar jag när det går dåligt för mitt lag, men spänningen bygger på att den totala uppgivenheten lurar i varje match. Succé eller fiasko – varje gång domaren blåser igång är båda alternativen lika tänkbara.

Vi som gillar fotboll vill verkligen vara med om de där ögonblicken, de där då en hel nation stannar upp eller då en hel stadium gemensamt håller andan inför en straffläggning. Magin i de ögonblicken är vad som får oss att frysa rumpan av oss på försäsongsmatcher, köa i timmar för biljetter och anpassa arbetsschemat efter spelschemat i VM eller Allsvenskan. För att detta harvande så fullkomligt uppvägs av lyckan över att få se det där fantastiska kvitteringsmålet på stopptid. Att få vara med när det händer är vad som gör det just magiskt.

Och om man inte kan vara med där det händer då? Vad är då bästa sättet att ändå få uppleva händelsen i nuet? Jo, via radio så klart. För visst är det oerhört mycket mer spännande att höra ett radioreferat än att se en tevesändning? Jag upplevde själv ett göteborgsderby i radiolurarna, puffandes fram i ett pendeltåg med urusel mottagning. Tystnad, sprak … ”de har bollen i straffområdet …”, sprak, knaster, ”bra försvarspel av ..”, tystnad, sprak, obehagligt lång tystnad … ”och han testar ett distansskott” … ”Mååååål!” Ett av de starkaste fotbollsminnen jag har. Allt tack vare engagerade kommentatorer som förmedlade, inte bara vad som hände på planen, utan hela nerven i matchen.

Fotbollens mest magiska ögonblick är precis vad titeln anger; en samling texter om några av de största fotbollshändelserna, ackompanjerade av utdrag ur radioreferat från desamma. Vi får således vara med i nuet, om än i efterhand, och vi får ta del av kommentatorernas hänryckning. Det är medryckande och skitsmart!

Och det är sannerligen stor fotbollshistoria vi får återuppleva. Vi får höra Sven Jerring uppgivet kommentera matchslutet mellan Sverige och Japan i OS 1936, med sina klassiska rader: ”Japaner, japaner, försvarande japaner. Från sig vilt slående japaner.” Men även samme kommentator som tolv år senare fick se Sverige, med den senare legendariska Milantrion Gre-No-Li i laget, vinna guldet i London-OS 1948. Sveriges VM-meriter finns så klart representerade, så väl VM-slutspelet i Sverige som ledde till silver 1958, som det där bronset om ni minns? Sommaren 1994. Då en viss Thomas Ravelli tar en viss straff i en viss kvartsfinal. Jo, det kan man lyssna på igen.

Det är dock inte bara svensk landslagsfotboll som ryms i Fotbollens mest magiska ögonblick. För även spelarna, stjärnorna, kan i viss mån vara smått magiska: Lionel Messi, Pelé, ”De flygande holländarna” (Johan Cruyff och Marco van Basten), Diego Maradona, Zinedine Zidane. De har alla varit inblandade i oförglömliga situationer, och inte bara sådana som ledde till mål och folkets jubel. För inte var den där handen från gud direkt vacker, och inte heller den danska skallen i bröstet på en italienare. Men bra läsning och lyssning ger det.

Att Gahrton älskar fotboll hymlar han inte med, och varför skulle han? Det är snarare så att hans oförställda kärlek till sporten, och det sätt som denna genomsyrar hela boken, är vad som fångar mig. Det är inte torrt, det är inte tråkigt. Det är engagerat och personligt. Författaren berättar även om sin egen relation till spelare eller mästerskap, och om hur det var att faktiskt uppleva de där världsmästerskapen på plats, i städerna och inne på arenorna.

Och referaten, ja herregud vad glad jag blir av dem! Det är sådana okontrollerbara glädjevrål (framförallt om det rör sig om landslagsmatcher där kommentatorerna kan vara hur partiska som helst), samtidigt som de ska kommentera det som händer någorlunda begripligt för lyssnarna. Nästan alltid får måljublet mig att rysa. Ibland blir det dessutom oerhört roligt. Två personliga favoriter: 1) Ralf Edström säger åt Lasse Granqvist att lugna ner sig lite (efter Zlatan Ibrahimovics klackmål mot Italien i EM 2004) och 2) Christian Olsson fattar först inte att bollen gått i mål och utbrister ”Näe?! Gjorde han mål, Zlatan? Näe? Jo! Han gjorde mål ur den idiotvinkeln!” (VM-kval mot Ungern 2005).

Förmodligen är det här en bok för en ganska begränsad läsarkrets. Men fotbollsnördar lär få gåshud.

Marie Gröön

Publicerad: 2014-06-07 00:00 / Uppdaterad: 2014-06-06 17:35

Kategori: Recension | Recension: #5697

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?