Alla har vi en barndom, det är något som man som vuxen aldrig kan komma ifrån, inte ens om man verkligen försöker. Att förtränga och glömma bort sina minnen från barndomen är något som Beth Lowe har kämpat med i halva sitt liv. När vi först träffar henne är hon 29 år och jobbar på ett galleri i London. Hon har svårt att känslomässigt knyta an till folk och hennes relation till sina föräldrar är antingen ansträngd eller obefintlig.

När Beth är 9 år åker hela familjen på semester, genom Europa, ända till mammans hemland Ungern. En magisk resa tillbaka till rötterna, men sommaren blir inte alls som Beth eller någon förväntar sig och slutar med att Beth och hennes pappa ensamma lämnar soliga Ungern och åker tillbaka till den tråkiga och färglösa staden Devon i England. Följande sju somrar återvänder Beth ett par veckor till den lilla byn och sin mamma i Ungern. Veckor som hon under resten av året lever för och längtar efter, ända tills de plötsligt tar slut och all kontakt med Ungern och människorna hon träffar och lär känna där helt bryts.

14 år senare får hon åter ett brev med poststämpel Ungern. Tillsammans med brevet finns ett fotoalbum med bilder från alla somrar Beth spenderade i Ungern, Sommarboken, och Beth kan inte längre ignorera sitt förflutna. Vi följer med från den första sommaren genom återblickar i boken och Hall förflyttar läsaren skickligt fram och tillbaka mellan nutid och dåtid. Hennes målande och poetiska beskrivningar av ett bohemiskt och underbart lantligt liv i Ungern står i skarp kontrast till det stilla, tysta och gråa liv Beth lever i England, något som gör att man får en tydlig bild av de båda världar Beth försöker förena. En nackdel är att det saknas lite djupare beskrivningar av den vuxna Beth, vilket hade gjort historien fylligare. Hall skrapar endast på ytan till den Beth blev, till hur ”förstörd” hon faktiskt är. Istället läggs många beskrivningar på scenerier och vissa platser beskrivs igen.

Hall lyckas ända till upplösningen behålla spänningen och stämningen kring det mystiska som hände under den där sista sommaren, det som får Beth att tvärt lämna allt och aldrig vilja se tillbaka. Det är även här som Hall verkligen hittar rätt med sin roman och verkligen känner sig bekväm med den. Storyn får ett lyft och tar extra fart. Hennes språk och beskrivningar flyter lättare och den röda tråden löper fint med mellan tidshoppen.

Sommarboken är Emylia Halls debut och inte en dålig sådan, en perfekt hängmattebok. Det är en bok om identitet, om att växa upp och hitta sin plats, hitta fram till den man är. Om att åter konfrontera det som gör ont och att hitta ett sätt att förlåta. Om att längta efter att höra hemma någonstans och att hålla en jämn balans mellan två världar.