Anna Jansson inleder alltid sina Maria Wern-deckare med en dikt av Nils Ferlin. Denna gång bjuds vi på ”När skönheten kom till byn”, och titeln på den senaste romanen är också en parafras på denna dikt.

När skönheten kom till Bro utspelar sig på Gotland och Anna Jansson bygger historien kring en okänd dubbelgrav från medeltiden där en ung kvinna och en äldre man ligger. De har blivit brutalt mördade och bägges skallar saknas. Den graven finns alltså på riktigt och fascinerade författaren mycket.

Medeltidsveckan pågår för fullt i Visby och i en gammal klosterruin har ett hemligt teatersällskap träffar om nätterna. Där spelas det en slags vampyrlajv, och här har dubbelgraven en stor roll för de medverkande. I centrum står osteologistuderande Botel Hellsten som om dagarna skriver D-uppsats om skelettfynden i ruinen. Dessvärre har han totalt snöat in på mordgåtan och ligger långt, långt efter med uppsatsskrivandet. Botel lever ett tämligen torftigt, undanskymt liv. Men om nätterna förvandlas han till Atsur, som han kallar mannen i dubbelgraven för. Det betyder ”han som ger svar”. Som Atsur har han makt och vågar bruka den. När undersköna och blott 16-åriga Malva dyker upp hos teatersällskapet ger han henne rollen som den unga Dorotea i dubbelgraven.

Lajvet var slut. Gryningen var nära. Atsur gick hem genom folktomma gator och tänkte på Doroteas vita hals. Den svaga doften av hennes parfym dröjde sig kvar i hans näsborrar. Ros och något mer, en intim doft av söta bär och kvinna. Linneklänningen hade glidit ner över ena axeln när hon lutade huvudet åt sidan. Hon hade erbjudit honom blod direkt från källan.

Polisen Maria Wern går på fest och träffar en tjejtjusande brandman som slår undan fötterna på henne. Han spelar också med i teatersällskapet, där han är en munk som lovat att leva i kyskhet och fattigdom. Plötsligt försvinner den unga Malva. Hennes pappa är utom sig av oro och kontaktar Maria Wern. Samtidigt hittas en kvinna ihjälslagen på stranden. Det är många människor som vill se henne död…

Jag vill rekommendera Anna Janssons Maria Wern-deckare till alla er som anser att deckargenren är lägre stående. Ni som tror att kriminalromaner är hafsverk borde verkligen läsa När skönheten kom till Bro och upptäcka omsorgen om historien, vården av språket och naturligtvis en väldigt spännande roman där historia paras fint med spänning och ond bråd död. Och hur allting knyts ihop med ett vemodigt sidenband mot slutet. För när det förflutna sprungit ikapp en står tiden stilla och andas andfått för en stund.