Anna Janssons debuterade 2000 med deckaren Stum sitter guden. Hon har i intervjuer berättat att det var först när familjen införskaffade en dator med rättstavningsprogram som hon började skriva. Att skriva hade alltid legat latent inom henne, men en lätt släng av dyslexi gjorde att skrivandet aldrig riktigt tog fart. Detta kunde dock tack och lov avhjälpas med ett rättstavningsprogram. Som en årlig återkommande tradition har det hittills kommit sju deckare från Anna Janssons ordbehandlingsprogram. Huvudperson i alla böcker utom Svart fjäril är polisen Maria Wern, där hon håller sig lite mer i bakgrunden av storyn.

I Främmande fågel har Anna Janssons hjältinna Maria Wern skilt sig och flyttat från det fiktiva Kronköping till Gotland. Hon jobbar nu på polisstationen i Visby. Det är sommar och sonen befinner sig på fotbollsläger. En av kokerskorna på lägret insjuknar i någon influensaliknande sjukdom och dör hastigt. Hon har i sin tur smittats av sin granne som håller på med brevduvor som hobby. Grannen hittas död i sin säng och alla hans duvor ligger döda med benen i vädret i duvslaget. Fågelinfluensan har kommit till Gotland!

När epidemin är ett faktum, börjar jakten på att hitta ett verkningsfullt vaccin. Ett privat vårdbolag i staden visar sig ha stort intresse för sjukdomsförloppet och räknar med att göra sig en rejäl hacka på att sälja vaccin till desperata öbor. Läkemedelsindustrin underlättar inte heller för att stoppa smittspridningen. En smittskyddsläkare beslutar att hela fotbollslägret med barn och tränare ska hållas i karantän. Panik utbryter bland föräldrarna och polisen tillkallas för att upprätthålla ordningen i lägret. Maria Wern kastas mellan sin yrkesroll som polis där hon ska arbeta för att bevara ordningen under karantänen och sin roll som mamma till sonen som sitter isolerad.

Det är spänning från början till slut och Anna Jansson lyckas förmedla en känsla av stor förestående katastrof ända från det inledande kapitlet om mannen med duvorna. Ju längre handlingen fortskrider och ju tydligare det blir att fågelinfluensan slagit rot i den svenska Gotlandsidyllen desto mer börjar det klia i halsen och hjärnan börjar gå på högvarv med massa tänk om … Det är lite som när man sett Hitchcocks film Fåglarna och man helt plötsligt blir livrädd för större fågelflockar. I Främmande fågel får den vanliga deckarromanen stå i bakgrunden för den psykologiska thrillern. Det blir mer kalla kårar än kallblodiga mördare och Anna Jansson lyckas väl med sitt stämningsskapande.

Anna Janssons första tre deckare fastnade enligt mitt tycke i ”lagomträsket”, det vill säga lagom snälla poliser, lagom snälla brott, lagom elaka bovar och lagom på gränsen till för mycket dos privatliv i förhållande till brott och brottsutredning. Just beskrivningarna av Maria Werns privatliv är något som Anna Jansson blivit mycket bättre på. I början var karaktärerna mer typer och karikatyrer. Som läsare var det svårt att veta om man skulle skratta eller gråta åt Marias elaka svärmor och mesiga make Krister.

Det som från början var hyfsat läsvärda deckare har i takt med utgivningen utvecklat sig till mer komplexa spänningsromaner med tyngre botten och mer tydliga karaktärer. Om det sedan beror på författarens fingertoppskänsla eller bara ren och skär tur att Främmande fågel kommer ut i en tid då fågelinfluensan drabbat svenska fåglar må vara osagt. I vilket fall som helst kan vi tacka tekniken och rättstavningshjälpen för att en kompetent författare klivit fram och tagit plats i den svenska kriminallitteraturen. Ett tips i all välmening: Läs inte den här boken om du känner av minsta lilla förkylningssymtom …