Lindelöws bokförlag har gjort ett fint urval bland Strindbergs noveller i den här utgåvan. Titelnovellen ”Ensam” handlar om en man i övre medelåldern som upptäcker att han inte längre har något gemensamt med sina vänner, som allt oftare bråkar istället för att njuta av varandras sällskap. Till slut upphör han med att gå till deras möten på kaféet och övar sig i att vara ensam och uppskatta tystnaden.

Detta är slutligen ensamheten: att spinna in sig i sin egen själs silke, förpuppas och vänta på metamorfosen, ty en sådan uteblir icke. Man lever under tiden på sina upplevelser, och telepatiskt lever man andras liv. Döden och uppståndelsen; en ny uppfostran till ett okänt nytt.

Han slutar att tala med människor, stänger in sig på det rum han hyr och talar knappt ens till värdinnan i huset. En dag händer det att en ung man kommer för att besöka honom och lämnar ett meddelande till jungfrun i huset. Han tror att det är hans son, som han skickade iväg till Amerika som litet barn. När han senare går på gatan tror han sig se sonen, hälsar men den unga mannen går bara förbi honom. Det visade sig snart att det inte var hans son han hade sett men mötet lämnar spår i hans tankar. Det hänger ihop med hans ensamhet. Han söker ett sammanhang och finner i slutet att hans ensamhet inte är självvald som han från början trodde.

Samtliga noveller tar läsaren med in i människans psyke och de uppvisar Strindbergs fantastiska bildspråk. Min favoritnovell i samlingen är ”Betraktelser från kyrkogården” där berättarjaget strosar runt på Montparnasse-kyrkogården i Paris och hälsar på människorna vars namn står på gravstenarna. Det är en berättelse om livet och människans olika metamorfoser. Framför allt är den väldigt vackert skriven och läsaren vandrar med berättaren på kyrkogården. Jag tycker bäst om den eftersom den inte analyseras ingående som de andra novellerna.

Jag har invändningar mot att man låter psykoanalytikern Per Magnus Johansson och ingen annan skriva två essäer där han tolkar novellerna utifrån Strindbergs liv och psyke. Jag har inget emot att man publicerar tolkningar av verk på det här sättet men att man bara redovisar en typ av tolkning gör att läsaren riskerar att missa andra möjliga läsningarna av novellerna. Jag hade gärna sett analyser utifrån ett historiskt samhällsperspektiv.

Glädjande är det däremot att Anna Ek, ordförande för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, som Strindberg själv var medlem i, skriver efterordet till samlingen. Efterordet kopplas till novellen ”Samvetskval”, som ursprungligen publicerades i föreningens tidskrift Tiden. Novellen handlar om en beslutsfattare inom armén som efter att ha gett order om att döda några unga soldater drabbas av dåligt samvete, blir sjuk av vansinne och söker sig ifrån armén. Efterordet visar hur aktuell novellen är än idag med alltför många konflikter som gör människor illa.

Mitt förslag är att ni läser samlingen men hoppar över Per Magnus Johanssons essäer, eller åtminstone läser dem sist av allt. Då blir den roligare att läsa.