Recension

: Frantzén/Lindberg
Frantzén/Lindberg Göran Lager
2012
Norstedts
6/10

Kokbok utan recept – coolt?

Först det jag ogillar, sedan det jag gillar och avslutningsvis ett fett frågetecken.

OGILLAR
#3 Lådan
Lyxiga böcker omges normalt med en låda. F/L har en låda som öppnas som en vanlig bok, man öppnar ”framsidan” på lådan och ser där framsidan på boken. För att lyfta, och inte hälla ut boken ur lådan, behöver man en tråd som sitter fast i lådan.

#2 Foto
Första 4-5 sidorna är diverse foton. En bok börjar med innehållsförteckningen, ett magasin börjar med (reklam)foto.

#1 Förord Mons Kallentoft
Kallentoft är bra på att förmedla den där übercoola-atmosfären-på-restaurangen-alla-talar-om-men-du-aldrig-varit-på. Men varför ett sånt förord när många läsare faktiskt varit på krogen och boken vi läser gör sitt bästa för att förklara också för oss som aldrig varit där?

De här tre grejerna är oviktiga med oroande. Det är sånt man möter då en reklambyrå istället för en bokredaktör har fått leda arbetet. Det brukar resultera i en bok som faller isär i ett antal snygga delar som inte hänger ihop.

GILLAR
#5 Ett kapitel om F/L matfilsofi.
Jag gillar skarpt att man försöker sätta ord på sin inställning. Nu blir det kanske inte jättespännande, vilket jag tror beror på att deras filosofi är rätt jordnära. Som jag förstår det bygger deras framgång på tre saker. 1) F/L är duktiga på molekylär gastronomi. 2) De upphör aldrig att leta efter bästa råvaran. 3) De lämnar ingenting åt slumpen.

#4 Foto
Foton i lyxiga kokböcker blir lätt så trendiga att de på bara ett par års sikt luktar gårdag. Men om jag inte har fel är bilderna här mer långlivade. Vi möter svartvita bilder på köksarbete och färgbilder på maträtterna, och det är just maträtterna vi får se, inte – som idag är trendigt – de råvaror som sedan skall ingå i själva maträtten.

#3 Servettvikning
Man måste beundra nördigheten i en kokbok som har avsnittet ”Servetten – en miljöbov och oläst fråga”. Hur ska man göra med servetten när gästen av någon anledning lämnar bordet för en stund? Ska man byta ut den mot en ny? (Miljömässigt fel.) Ska man vika ihop den med handen? (Nej, man hinner inte tvätta händerna mellan varje gång.) Vika ihop den med en tång? (Svårt och markerar avståndstagande mot gäst.) Vika ihop med vit handske? (Svårt för personal att byta handskar hela tiden.)

Här erkänner kokboken att man ännu inte har någon bra lösning.

Att dessa småbarnsföräldrar inte åker hem till sina familjer utan stannar kvar på jobbet och snackar servettvikningar, det är av sånt virke man bygger genier.

#2 Hårt arbete
Det idag slitna påståendet att det krävs 10 000 timmars hårt arbete för att framstå som ett geni har sällan varit riktigare. De många årens gemensamma planerande. Den outtröttliga jakten på den perfekta råvaran som, genom det molekylära kökets landvinningar, lyfts fram på ett optimalt sätt. Det är helt enkelt ett långt hårt arbete att vara bäst.

#1 Öppenheten om sitt arbetssätt
Här finns mycket som är intressant för matnörden. Framförallt avsnitten om fisk och skaldjur är fantastiska. Hur man fångar fisken, hur man transporterar den till restaurangen, hur man avlivar den (Ike Jime, en 300årig japans metod) och hur man låter den ligga och möras på is i upp till 20 dagar. Det ger en brutal insikt om hur mycket arbete som ligger bakom i jakten på den ”perfekta råvaran”. De här avsnitten kunde gärna varit längre, ännu mer kemi och ännu mer detaljer.

FETT FRÅGETECKEN
Ungefär hälften av bokens 300 sidor är maträtter uppdelade efter klassiska rubriker som ”fisk”, ”kött” och ”vegetariskt”. Vi får se bilder på maträtterna och de presenterar tankarna kring varje rätt, men vi får inte reda på hur man lagar rätterna.

Man motiverar detta med att man för det första inte själva arbetar efter recept och för det andra att det hade blivit för avancerat att skriva ner hur man gör. Det här är coolt och kaxigt. Det här är mat du inte kan laga. DON´T TRY THIS AT HOME! Det blir inte mindre kaxigt när man tänker på att restauranger med hyggliga ambitioner som exempelvis Fat Duck, Oaxen och Matsalen har massor av recept i sina böcker.

Men samtidigt, är inte själva poängen med en kokbok att man skall kunna använda den för att laga mat? Om F/L har noll lust att anpassa sig till kunniga hemmakockar, varför då kalla sin bok för en kokbok och varför då presentera alla dessa maträtter?

Detta leder tillbaka till vad jag sa inledningsvis. Jag kan inte låta bli att misstänka att en driven bokredaktör hade sett att boken inte riktigt håller ihop. Ibland går det på tomgång, ibland är det helt fantastiskt och ibland undrar man hur genomtänkt det är. Jag gillar boken, men den kunde varit bättre.

Kettil Johansson

Publicerad: 2012-06-09 00:00 / Uppdaterad: 2012-06-09 18:38

Kategori: Recension | Recension: #4751

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?