Utgiven | 2011 |
---|---|
ISBN | 9789153437635 |
Sidor | 320 |
Orginaltitel | Marilyn Monroe: Metamorphosis |
Översättare | Sara Carlsson |
Den bild som de flesta ser när de tänker på Marilyn Monroe, är en bild där hon har blond page och röda, glansiga läppar och flörtigt leende. Kanske står hon ovanför den där varmluftsventilen så att kjolen flyger upp och hon måste hålla ned den. I Marilyn Monroe: Metamorfoser finns det många bilder att byta ut den med.
Metamorfoser är kronologiskt uppbyggd, först får vi möta Marilyn Monroe i början av karriären, när hon fortfarande var Norma Jeane. Det är en leende tjej i bruna lockar och en ungdomlig mjukhet i kroppen, som med dagens ideal skulle räknas som kurvig.
Det slår mig hur äkta och naturliga bilderna är. Inte så att Marilyn Monroe inte är sminkad, stylad, poserad, utan för att bilderna är oretuscherade. Jag vet inte när jag senast såg en modellbild där allt är med, om jag någonsin gjort det. För allt finns verkligen kvar på bilderna, den lilla tendensen till dubbelhaka, bikinibandet som bildar ett litet hudveck och det syns att huden är sminkad. Ju mer jag tittar och letar, ju fler skavanker hittar jag. Och på något sätt är det en seger att kunna hitta ”skönhetsfel” även på den största skönhetsdrottningen av de alla. Och inse att hon fortfarande är vacker!
Även när Marilyn Monroe blir äldre, mer erfaren, blond och smalare förblir bilderna oretuscherade. För mig är det en lättnad att inse att det inte finns någonting naturligt i de bilder som vi möter idag, trots att de bilderna oftast utger sig för att vara just naturliga.
Varvat med bilderna finns citat av vänner, kollegor, fotografer och stylister som alla har sin bild av superstjärnan:
Eftersom väldigt små gyllene hår gjorde henne lite luden i ansiktet fångade det ljuset och fick en gloria att ta form som skänkte henne ett svagt glimmer.
Detta säger Eva Arnold, en av alla fotografer som fotograferat Marilyn Monroe. Jag har svårt att tro att en fotograf idag skulle utrycka sig lika positivt om ansiktsbehåring.
Alla pratar de om hur Marilyn levde upp framför kameran. Att hon alltid gjorde sitt bästa inför varje fotografering, att hon blev en ”övernaturlig skönhet” och först kom till sitt rätta jag genom kameran.
Det mest frekventa personlighetsdraget som andra upplevde hos Marilyn Monroe var det av henne som hjälplös, utan att egentligen vara det. Sidney Skolsky, kolumnist i Hollywood menar att ”Marilyns skenbara hjälplöshet var hennes främsta styrka”. Och Pat Newcomb Marilyns PR-agent åren 1960-1962 säger:
Djupt därinne var hon väldigt stark… och det var något vi lätt glömde bort eftersom hon verkade så sårbar, och man kände sig alltid tvungen att ta hand om henne.
Walter Bernstein, manusförfattare till Something’s Got to Give från 1962, säger:
Det är filmstjärnans gamla vanliga, simpla egocentricitet. Den är sprungen ur en magnifik och omutlig narcissism.
Marilyn Monroe är beviset på att de egenskaper som behövs för att få den superstjärnestatus som hon fick och fortfarande har är: målmedvetenhet, styrka, hjälplöshet och narcissism. Och alla dessa egenskaper är representerade och skildrade i bild efter bild i den här boken.
Publicerad: 2012-03-31 00:00 / Uppdaterad: 2012-03-31 00:30
En kommentar
Ja va fint med oretuscherade bilder! Som ett tydligt tidsdokument också, på hur industrin har förändrats.
#
Kommentera eller pinga (trackback).