Majgull Axelsson har skrivit flera uppskattade romaner med några års mellanrum. Mest känd är hon för Aprilhäxan som vann Augustpriset 1997. Förra romanen Is och vatten, vatten och is kom ut 2008. Sedan dess har trenderna i bokutbudet ändrats. Var och varannan författare skriver deckare. Författare skämtar lekfullt med oss läsare genom metaberättande. Visst är det kul, men som läsare kan man sakna riktiga berättelser som involverar skikt av egna upplevelser och griper tag.

Moderspassion handlar först och främst om restaurangägaren Minna som får en ek över sig när det stormar och svämmar över i Arvika. I bokens början vaknar hon upp på sjukhuset. Farmodern, som aldrig känts vid henne, ligger i sängen bredvid. Det är för henne som Minna berättar sitt livs historia.

Författaren skiftar mellan att blicka tillbaka i tiden och berätta hur det var vid översvämningen och vad den för med sig. Oftast är det Minna som berättar, men i några kapitel har andra ordet: journalisten Ritva, skådespelerskan Marguerite, restaurangbiträdet Anette och Tyrone från räddningstjänsten. Pusselbit läggs vid pusselbit. Till slut är den smärtsamma bilden tydlig både för läsaren och för Minna.

Författaren utgår från ett tema som aldrig upphör att vara högexplosivt: Hur ska vi hantera sexualiteten? I boken handlar det mer exakt om att Minnas mamma Kristin är oäkting och att Kristin i sin tur blir med barn med en kille som minst sagt sviker. Skammen och den dåliga självkänslan förs vidare till Minna som sköter sig perfekt tills hon går och blir med barn med en främling. Dottern, den fulländade, undersköna, bortskämda, intelligenta och sexiga Sofia har inte direkt manegen krattad för sig när det gäller bra relationer till män.

Moderspassion är en av många berättelser om villkor för kvinnors sexualitet. I barndomen grät jag över Tusen och en natt med Scheherazade som klarade livhanken genom sin berättarkonst. Sedan dess har berättelser blandat sig med egna och vänners erfarenheter som har varit svåra att beskriva. Majgull Axelsson hjälper till genom att skriva om det komplicerade: en mix av sexualitet och skam, längtan efter gemenskap och glädjen i att få barn.

Det är svårt att sätta fingret på vad som gör Moderspassion till något mer än en riktigt bra bok. Den handlar ju bara om vanliga människor. Och miljöerna – sjukhuset i Arvika är verkligen inte exotiskt. Maten som beskrivs är korv stroganoff och kalops.

Författaren vet hur hon ska sy ihop delarna till en spännande historia. Språkkänslan är förvånande, vilken rikedom. Dessutom har hon det där extra som gör att man blir omtumlad och sugs fast vid sidorna. Jag snyftade inte bara över den sorgliga berättelsen, utan också för att jag blev rörd av hennes konstnärskap. Att hon är magisk genom att vara i vardagen. Majgull Axelsson framstår som en modern Scheherazade, som gjort sig av med kungen och kommit hem till oss.