Recension

: Moderspassion
Moderspassion Majgull Axelsson
2011
Brombergs
10/10

Rörande konstnärskap

Utgiven 2011
ISBN 9789173372886
Sidor 444

Om författaren

Fotograf: Ulla Montan

Majgull Axelsson (född 1947) är utbildad journalist och debuterade som skönlitterär författare 1994 med Långt bort från Nifelheim. Hon har bland annat skrivit Rosario är död (1989), en skrämmande skildring av barnprostitution i Filippinerna, och romanerna Aprilhäxan (1997) Slumpvandring (2000), Den jag aldrig var (2004), Is och vatten, vatten och is (2008) och Jag heter inte Miriam (2015).

Sök efter boken

Majgull Axelsson har skrivit flera uppskattade romaner med några års mellanrum. Mest känd är hon för Aprilhäxan som vann Augustpriset 1997. Förra romanen Is och vatten, vatten och is kom ut 2008. Sedan dess har trenderna i bokutbudet ändrats. Var och varannan författare skriver deckare. Författare skämtar lekfullt med oss läsare genom metaberättande. Visst är det kul, men som läsare kan man sakna riktiga berättelser som involverar skikt av egna upplevelser och griper tag.

Moderspassion handlar först och främst om restaurangägaren Minna som får en ek över sig när det stormar och svämmar över i Arvika. I bokens början vaknar hon upp på sjukhuset. Farmodern, som aldrig känts vid henne, ligger i sängen bredvid. Det är för henne som Minna berättar sitt livs historia.

Författaren skiftar mellan att blicka tillbaka i tiden och berätta hur det var vid översvämningen och vad den för med sig. Oftast är det Minna som berättar, men i några kapitel har andra ordet: journalisten Ritva, skådespelerskan Marguerite, restaurangbiträdet Anette och Tyrone från räddningstjänsten. Pusselbit läggs vid pusselbit. Till slut är den smärtsamma bilden tydlig både för läsaren och för Minna.

Författaren utgår från ett tema som aldrig upphör att vara högexplosivt: Hur ska vi hantera sexualiteten? I boken handlar det mer exakt om att Minnas mamma Kristin är oäkting och att Kristin i sin tur blir med barn med en kille som minst sagt sviker. Skammen och den dåliga självkänslan förs vidare till Minna som sköter sig perfekt tills hon går och blir med barn med en främling. Dottern, den fulländade, undersköna, bortskämda, intelligenta och sexiga Sofia har inte direkt manegen krattad för sig när det gäller bra relationer till män.

Moderspassion är en av många berättelser om villkor för kvinnors sexualitet. I barndomen grät jag över Tusen och en natt med Scheherazade som klarade livhanken genom sin berättarkonst. Sedan dess har berättelser blandat sig med egna och vänners erfarenheter som har varit svåra att beskriva. Majgull Axelsson hjälper till genom att skriva om det komplicerade: en mix av sexualitet och skam, längtan efter gemenskap och glädjen i att få barn.

Det är svårt att sätta fingret på vad som gör Moderspassion till något mer än en riktigt bra bok. Den handlar ju bara om vanliga människor. Och miljöerna – sjukhuset i Arvika är verkligen inte exotiskt. Maten som beskrivs är korv stroganoff och kalops.

Författaren vet hur hon ska sy ihop delarna till en spännande historia. Språkkänslan är förvånande, vilken rikedom. Dessutom har hon det där extra som gör att man blir omtumlad och sugs fast vid sidorna. Jag snyftade inte bara över den sorgliga berättelsen, utan också för att jag blev rörd av hennes konstnärskap. Att hon är magisk genom att vara i vardagen. Majgull Axelsson framstår som en modern Scheherazade, som gjort sig av med kungen och kommit hem till oss.

Ingrid Lindqvist

Publicerad: 2011-08-17 00:00 / Uppdaterad: 2011-08-17 18:49

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4265

10 kommentarer

[...] Svenska författare Relaterade artiklarRörande konstnärskap [...]

 

Vilken trevlig sida! Vill passa på att rekommendera om en sida som jag hittade. Den heter http://begagnadeskolbocker.se En superbra tjänst som är lätt att använda när man ska sälja/köpa kurslitteratur av varandra.

Elin Oregistrerad 2011-08-17 16:20
 

Hur kan man tycka att den här boken är värd en 10 poäng av 10? Det är för mig helt ofattbart. Tycker att den är sentimental, långsökt och riktigt dålig.

Kian Oregistrerad 2011-10-27 17:05
 

”Hur kan man tycka att den boken är värd 10 av 10?” är kanske en nyfiken fundering. En undran om varför recensenten (jag) tyckte så bra om boken när inte du själv gör det. Men ofta är ju inte frågor frågor utan kanske något mer i stil med ”vilken dum recensent, vilken dålig smak” och en uppmaning att byta åsikt och tycka som en själv.
Jag kan också tycka så ibland när andra recenserar. Hur sjutton kan de nominera DEN boken till augustpriset. Eller mena att de sitter fastnaglade vid sidorna när jag får tvinga mig igenom boken.
Fast egentligen skulle det väl vara konstigare om alla tyckte lika om böcker när vi tycker om olika kvinnor och karlar, politiker, semestermål, tv-program och ost
Kian, ge en 1:a till Moderpassion om du har lust, skiter väl jag i så att säga.

Ingrid Lindqvist Redaktionen 2011-10-27 19:50
 

Hej Kian, och tack för din kommentar!

Hur vi upplever böcker är som tur är helt individuellt. Och självklart respekterar vi din åsikt om att ”Moderspassion” inte gav dig den läsupplevelse du hade hoppats på. Och att det inte var något ifrågasättande av Ingrids smak som recensent. I all form av kritik är det viktigt att tänka på att recensentens utlåtande alltid är ett subjetivt tyckande. Dock vill jag gärna poängtera att vi inte ”skiter” i om du har lust att ge Moderspassion ett lägre betyg än vad vår recensent har gjort. Utveckla gärna vad det är i din läsning som du tycker är sentimentalt och långsökt!

Själv är jag inte heller överförtjust i ”Moderspassion”, tycker framförallt att Tyrone är en riktigt olustig karaktär, och hoppas att det inte finns någon som han i verkligheten :)

Emelie Novotny Redaktionen 2011-10-28 11:12
 

[...] urval andra bokbloggar som skrivit om boken är Dagens bok, En bokcirkel för alla, Sladdertackans bokblogg, Beroende av böcker och Snowflakes in [...]

 

@Emelie Novotny:

Bara ett kort svar till dig beträffande Tyrone: jo, det finns sådana människor i verkligheten, tyvärr. Jag är inte heller särskilt förtjust i honom men jag tycker att Axelsson gjorde ett riktigt bra jobb med denna karaktär.

Skildringen av Tyrone rörde mig något så oerhört på grund av sorgen i form av bitterhet gentemot sin far som han bär med sig. Hans självkänsla är ärrad; han är ärrad. Det rättfärdigar ingenting men hans sätt att tänka och agera förklarar just detta.

Slut på subjektiv åsikt.

Leah Alexandra Oregistrerad 2012-08-06 20:46
 

Hej Leah Alexandra, håller med dig om att Tyrone är skickligt gestaltad, men han som karaktär drar ner min läsupplevelse. Den blir till ett obehag som inte blir produktiv för resten av min läsning.

Emelie Novotny Redaktionen 2012-08-07 14:00
 

[...] mer om boken hos dagensbok.com, DN, Kulturdelen, [...]

Föräldraskapets arv | Rader Oregistrerad 2013-07-14 17:24
 

[…] mer om boken hos dagensbok.com, DN, Kulturdelen, […]

Föräldraskapets arv | Rader Oregistrerad 2014-08-01 09:39
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?