Philip Pullman är i Sverige mest känd som fantasyförfattare, då främst med trilogin His Dark Materials. Han har dock även gett ut en hel del ”vanliga” barn- och ungdomsböcker. Denna parallella karriär sköter han med den äran- Triologin (eller kvartetten, beroende på vem man frågar) om Sally Lockhart har hyllats av kritiker i hemlandet. Den här första delen tillhör Pullmans tidigaste verk, den engelska originalet The Ruby In The Smoke utgav redan 1986, alltså för tjugo år sedan. Boken har tidigare utkommit på annat förlag.

Det här är böcker för lite äldre barn/ungdomar, de är nog så läskiga bitvis och de kräver också att man har lite koll på Englands våldsamma kolonialhistoria.

Sally Lockhart är den självklara hjältinnan, tuff, smart och självständig. Påhittig, handlingskraftig och helt orädd ger hon sig ut på jakt efter den mystiska rubin hennes pappa hemfört från Indien. Till sin hjälp har hon den slarvige fotografen Frederick och springpojken Jim, som är en storkonsument av äventyrsromaner och därför självutnämnd privatdeckare. Det blir en farlig jakt genom artonhundratalets London. Turligt nog har Sally lärt sig att skjuta av sin äventyrliga pappa. Det blir en hel del våldsamheter, ibland riktigt otäckt. Pullman är mycket bra på att skapa en tät stämning, och så även här. När Sally och Frederick smyger genom slumkvartetern kan man nästan känna lukten av de smutsiga gränderna, för att inte tala om de smutsiga människorna med de elaka fru Holland i spetsen.

Det är mycket smuts, mycket fattigdom. Arbetar-London för 130 år sedan skildras som ett riktigt råtthål, präglat av smuts och okunskap. Det finns många onda människor och många som är beredda att göra otrevliga saker för pengarna. De är inte de som behöver pengarna mest som beter sig värst. Genomgående är de fattiga ärliga (men rädda och förtryckta) och de med lite mer pengar (några rika finns inte i den här världen) giriga och hänsynslösa.

Sally är lika tuff som sina manliga följeslagare, och det är så skönt med en hjältinna i en ungdomsbok som i allt hon göt bara är så självklar.

Pullman tar sin unga läsare på allvar och slarvar varken med intrigen, personskildringarna eller språket.

Intrigen är komplicerad, spänningen håller läsaren i ett hårt grepp. Slutet är befriande oväntat.