Gult ljus är en nätt liten roman som jag skulle kalla långnovell om den var mera koncentrerad, men det är den inte, den är en glidande dokumentation utan nämnvärda dramatiska effekter, den gör vardag av en resa till Asien och en i mina ögon bekymmerfri vistelse på en exotisk ö. Det är vardagligt men en vet att det som sker är inte vardag, det finns inga vardagsreferenser i berättelsen utan det är unga människor i Asien, det är sprit, knark och det är sexuellt laddat. Livets mening är att hitta en partner, ett sökande efter kärlek men även detta kan man göra lojt som 2000-tals människa. Helt utan romantiskt skimmer över något.

Prosan är vacker som kiselstenar men vanliga kiselstenar i naturen och inte som i dikt av Ekelöf. Det finns ett sug i berättelsen, saker som läsaren inte vet om, som bara anas och det gör att jag dras in i läsandet. Kortroman eller långnovell spelar väl inte så stor roll. Det är fjärmat, jag får inte något djupare grepp om någon person, ändå hör jag deras röster (personerna har ingen historia i form av förflutet, land eller föräldrar, de är utslängda på en ö bara, där de är). Det är harmlöst. Jag funderar på hur man kan skriva så harmlöst.

Det enda som irriterar mig är det gula ljuset som återkommer hela tiden som en stilistisk knorr och så är det jobbigt med den återkommande rapporten ur trosorna och dess flytningar, men det är viktigt för det har troligtvis skett något i underlivet. Ett kirurgiskt ingrepp. Huvudpersonen har lämnat pojkvän och gjort abort för att resa iväg får man reda på. Hon vill hitta hem och gör det till slut.

Det händer inte mycket i boken, det är prosan som får verka som ett piller. Men jag kan tycka att det inte väcker empati, att det är för lite, som när personerna i boken tar svamp och sitter och frågar varandra om den andra känner av något. Alla svarar nej, ingenting.

Samtidigt är det en positiv skildring, det slutar lyckligt och cirkeln är sluten. Det föds ett barn men pappan går inte att få tag på, han är någon som mamman mötte och sov ihop med några dagar i Thailand. Kort efter låg hon med en thailändsk munk på en tågtoalett, men pappan är bestämt den västerländske mannen för barnet ser ut som han. Sakerna som sker, bara sker, det finns inget reflekterande i boken, allting bara visas upp för oss. Knark, horor och sex. Och jag undrar lite vad författaren vill säga med boken egentligen. Den är sinnlig och njutbar men jag känner inget. Det verkar vara en allt för liten dos jag tagit.

Stilistisk talang saknas dock definitivt inte och bokens skildrar åtrå och sensualitet på ett sätt som gör att jag kan tänka mig att läsa mera av författaren i hopp om att komma till den kärna jag känner finns i författarskapet.