Detta är en roman som skruvat upp allt på högsta volym. Den är vansinnig, rolig och bulldozrar sig skoningslöst fram med biljakter, rymdsex och både afrikanska och engelska prinsessor.

Så säljs Douglas Couplands senaste roman Alla familjer är psykotiska på bokens baksida. Som ett fyrverkeri av absurditeter. Kriminella, omoraliska eller bara obegripliga förehavanden staplade på varandra inom en ram bestående av familjen Drummond.

Romanen handlar i korthet om familjen Drummond och deras besvär med att stå ut med och undvika att ta livet av varandra några dagar innan Sarah, dottern i familjen, ska fara i väg med en rymdraket för att utföra experiment med barnavel i tyngdlöshet. Och allt blir bara så krångligt. I stort sett hela familjen visar sig ha HIV och ett sinne för promiskuitet. De handlar med smuggelgods i form av kungliga dödsbrev och försöker sälja sina egna barn för att få pengar. Till vad framgår inte. Allt är bara vansinne.

Jag tror säkert att boken kan uppskattas som just ett intrigfyrverkeri. Eftersom handlingen är förpassad till bokform så öppnas och stängs det inte en massa dörrar, men i övrigt uppfyller boken de flesta kraven på en traditionell fars.

Men Alla familjer är psykotiska kan också läsas på ett annat, mer samhällskritiskt plan. Mellan uppgörelserna inom familjen Drummond och beskrivningarna av förberedelserna inför den stundande raketuppskjutningen uppstår en kontrast som Coupland använder för att rikta ett kritiskt ljus mot vetenskapens roll som självklar förebild för den mänskliga utvecklingen och mot materialismen som det mänskliga välståndets måttstock.

Vi är en trädgård som blivit av med sin trädgårdsmästare. Den finns fortfarande kvar, men den kommer aldrig att bli en riktig trädgård igen.

Med bilden av en urspårad generation slutar vansinnet. Och där börjar romanen bli intressant. Bakom det högljudda vansinnet ställer romanen flera lågmälda, men allvarliga diagnoser på ett samhälle som alla vet vilar på en ohållbar grund men som ingen orkar ifrågasätta.

Alltihop är skräp, Wade, men det får du inte säga högt, för då försvinner till och med skräpet och vi har ingenting kvar.

Alla familjer är psykotiska är i detta avseende en naturlig fortsättning på dels Couplands förra roman Girlfriend in a Coma som bland mirakel, andar och poplåtar berättade om människors vankelmod inför framtiden, dels ännu tidigare romaner som Livet efter Gud och Generation X. Jag tycker att Douglas Copuland befäster sin position som en av sin generations mest skarpa och samtidigt subtila samtidsskildrare. Vad vansinnet beträffar så råder jag potentiella läsare att skruva ner volymen. Coupland skall man inte höra på. På honom skall man lyssna.