Självhjälpsindustri
Förbättringsindustri
Missnöjesindustri
Dåligtsamveteindustri

I Pythian pratar tar sig Liv Strömquist an kulturen och miljardindustrin som går ut på att vi ska förbättra oss själva genom att leva hälsosamt, utnyttja tiden maximalt och samtidigt uppnå någon sorts harmoni (oss = främst privilegierade personer i rika länder).

Vad är det vi sysslar med och varför – och vad leder det egentligen till? Är det kanske så att det som skulle få en att må bättre och ge kontroll över tillvaron i slutänden får en att må allt sämre och ständigt ha dåligt samvete, ständigt en gnagande stress och känsla av kontrollförlust och otillräcklighet?

I sju kapitel med rubriker som är antiteserna av de förväntade, som till exempel ”tappa kontrollen över din kropp” och ”ha inga personliga mål”, får vi disparata exempel, från oraklet i Delfi till Meghan Markle, men med hjälp av filosofer och forskare visas hur de drar åt samma håll eller är delar av samma idékomplex, som är allt annat än logiskt och stringent.

Det mesta kokar i slutänden ned till marknadsekonomi och kapitalism – förbättringen på det andliga planet ska leda till högre produktivitet men för att uppnå förbättring krävs konsumtion och de onda cirklarna leder en allt längre bort från det som för de flesta gör livet meningsfullt.

Jag är inte så förtjust i Liv Strömqvists sätt att teckna människor och föremål men hennes sätt att binda ihop text och bild i slingrande resonemang är väldigt pedagogiskt och effektivt, liksom element som återkommer och skapar associationer fram och tillbaka – som morgonrutiner av olika slag.

Det är personligt och pratigt men samtidigt upplysande och förklarande. Det är underhållande med vass udd och bitvis överraskande. Ibland är det långa utvikningar som vindlar iväg men de är också en del av färden mot förståelse.

Det som kan te sig som motsatser visar sig ibland ha stora likheter, som en tro på Gud eller andra högre makter kontra eget arbete och egna insatser – men där resultatet av eget arbete och egna insatser i självhjälpslitteraturen i hög grad handlar om att tro på sig själv eller att kunna visualisera sina framgångar.

Låt oss hoppa av!