Hon sa när jag var till storstugan nästa vända att lägg dig där du och blunda en stund. Kommer du ihåg att du brukade lägga dig där. Har du sett också att nu har vi domherren här i tallen, titta, sa hon. Det luktade gott av björk och mögel. Och spisvärmen också.

Tänk att få ligga på sofflocket i storstugan och lyssna. Lyssna på samtalen. Samtalen om livet, byn och framför allt de hemtama samtalen om just ingenting särskilt. I storstugan, och hos Tage. Stå bredvid varandra och betrakta något långt bort, planera för veden. Dricka skållhett kaffe.

Din vilja sitter i skogen handlar om en ung man i en liten by som funnits längre än vägen gått dit. Han har som blivit kvar, allt går på rutin. Han gör inte så mycket väsen av sig, hjälper grannarna, fixar med veden, åker till stan med gammvolvon för att proviantera. En dag hittar han plötsligt böckerna, undangömda i uthuset. Och börjar läsa. Då förändras allt, men samtidigt ingenting.

Just som med skogen blev boken flykten för mig. Att gå till skogs. I boken. Jag läste ut hela fastän den var tjock och det vart tyst i skallen. När jag gick ut sen och trodde att jag kände porsen fick jag för mig att det kanske var nå speciellt med det. När en fågel flög över mig, och kanske att det var vråken, fick jag för mig att det var något speciellt med det. Allt hade rätt vad det var blivit speciellt.

Han börjar också intressera sig för sin egen och byns historia. Är det inte konstigt att han inte vet vart han kommer ifrån? Varför vet han inte riktigt vem som är släkt med vem, eller hur saker hänger ihop? Via kaffe och fika försöker han pussla ihop pusselbitarna, det blir överväldigande och svårgreppbart.

Mattias Timanders debut Din vilja sitter i skogen är nog bland det vackraste jag har läst. Det är enkelt, poetiskt och drabbande. Jag kommer på mig själv att småprata på en dialekt jag inte alls kan, för berättelsen har flyttat in i huvudet. Det känns som om att jag ligger på sofflocket och lyssnar på när någon återberättar sin historia. Om byn, resan till storstan, böckerna och det litterära sammanhang han hittade där. Människorna som passerade förbi. Den stora undersökningen hon skrev på. Antikvariaten som besöktes.

Din vilja sitter i skogen är en berättelse om rötter, tillhörighet och längtan. Om kärleken till böcker och den tillhörighet det skapar. Men det är också en berättelse om känslan att inte riktigt höra till, inte riktigt hänga med i diskussionerna som förs, att nicka och hålla med, snappa upp det som går. Det är som svårt att beskriva vilket intryck den gör på mig. Att det dessutom är en debut är nästan provocerande. Jag ser fram emot att läsa mer av Timander.

Jag tänkte att det gjordes stor skillnad på arbete och arbete. Gruvan eller att vara i vedskogen eller dona på gården och hålla efter eller vara med båten och älgjakten, det var hederligt. Stå i butik eller andra finjobb där folk tänkte att man gjorde pengar. Det var att man trodde man var nå. Man ska inte få för sig att det ena är bättre än det andra. Inte glömma vars du kommer ifrån. Rötter tar hemskt lång tid att bränna.