Tre barnböcker och sex självbio-grafiska romaner in vidgar Mats Jonsson vyerna på riktigt. Nya Norrland blir på det viset, inte bara till sidantal, hans mest omfångsrika seriebok. Efter att ha skildrat sitt indiepop-90-tal i Hey Princess, föräldraskap i Mats kamp och sin egen barndom i Ådalen i Pojken i skogen korsklipper Jonsson mellan sin familjs nuvarande hemmahörande i Hägersten och uppväxtorten Bollstabruk. Mellan pärmarna vävs bland annat flera hundra års Ångermanlandshistoria och skildringar av slitiga arbetsdagar i Stockholm samman till en bild av ett uppdelat Sverige.

Mats Jonsson återvänder i typiskt underhållande och bitvis ångestladdade flashbackepisoder till sin skoltid: till sommarjobbet på sågverket, till att få en kompis som redan i unga år visar på ultrakapitalistiska tendenser och till hur lågt i rang man i högstadiet stod om man ”inte hade någon frisyr”, men även rent fysiskt i nutid. Han besöker sin gamla skola, promenerar längs barndomens gator och intervjuar Bollstabruksbor om trakten, politiken och nu kontra då. Här finns slitna, nedlagda affärslokaler och andra påtagliga spår av utflyttning, men vid närmare granskning har bruksorten så smått börjat spira igen genom lokalt engagemang och optimistisk kampvilja.

En lång serie i mitten visar Mats Jonssons familjs vardag i huvudstaden. Stressigt påfrestande dagar som lärare för Mats Jonssons fru Victoria (en drabbande skildring som får undertecknad att för en stund önska en hel serieromanen på temat) och krångligt jobbpusslande för redaktionsarbetande Mats. Här finns plats för både politisk ilska över sakernas tillstånd och, vanan trogen, självkritik som ofta ligger där och maler i bakgrunden.

Alltsammans leder till en form av uppgörelse med sig själv, valen han gjort genom livet och sitt förhållningssätt till Bollsta. Men det ställs också, genom de många rösterna som får komma till tals, frågor om hur framtiden ska se ut för de som lever och verkar i dagens Ådalen. Nyinflyttade asylsökande berättar sina historier, även kämpande föreningsaktivister, de som flyttade och de som stannade kvar tar plats på boksidorna. En historisk exposé visar på den långvariga traditionen av exploatering av norrländsk skog, det är bara exploatörerna som har bytt skepnad. Följande målande citat kommer från en intervju med Mats Jonsson i Örnsköldsviks Allehanda: ”Pengarna finns hos privatpersoner och företag. Sågen beskattas statligt, pengarna hamnar i Stockholm, och sedan kommer en skärva tillbaka i bidrag. Hela regionen blir stämplad som beroende, svag och behövande, när den i själva verket är en kraftfull ekonomisk motor.” De skeva maktförhållandena och pengaflödena mellan storstaden och landsbygden blir slående. Ett starkt engagemang hos huvudpersonen märks redan från start men växer fram mer och mer genom komplexiteten i berättelsens många utvikningar. Ibland leder dock Mats Jonssons brinnande berättariver till att en del av utläggningarna blir lite för mastiga och persongalleriet aningen stort. Vissa partier hade kunnat skäras ned till fördel för den övergripande historien.

Det ska bli intressant att följa vartåt det barkar härnäst i Jonssons biografiska resa.