Det ska kanske sägas först som sist: jag är inget vidare på att följa beskrivningar. Jag tittar gärna i stick- och virkböcker och bildgooglar grejer, men sen gör jag lite efter eget huvud. Och förmåga, såklart. Lite döljer det sig väl en okunskap där. Eller mest egensinne – jag har faktiskt svårt att avgöra.

För figurerna i Den magiska virkboken föll jag i alla fall pladask, och bestämde mig för att för en gångs skull bara följa instruktionerna. Såklart har jag bildgooglat virkade Harry Potter-figurer, men jag kan inte hitta nån som gör dem sötare än Jacqueline Annecke.

Och ja, ”söt” är ett nyckelord här. Virkade figurer är kawaii, det går inte att komma runt. Också läskige Voldemort blir urgullig som virkad.

Nu heter Voldemort inte uttalat Voldemort i den här boken, eftersom den inte är en officiell Wizarding World-produkt. Jag vet inte om den här lösningen är nödvändig, den känns rätt osvensk och framstår som fruktansvärt trogen någon lag till bokstav men inte direkt ande. Är det ett intrång i upphovsrätten att använda karaktärerna så är de helt uppenbart fortfarande respektive karaktär, även om själva namnen inte används.

Harry, Ron och Hermione heter till exempel ”Den utvalde”, ”Bästa vännen” och ”Begåvad häxa”. Dumbledore heter ”Vis rektor”, McGonagall ”Bekymrad lärare”, Snape ”Sträng lärare”, Dobby ”Egensinnig husalv” och Voldemort ”Svartmagiker”. Förutom figurerna finns ett antal magiska föremål att virka, som Gryffindors svärd, sorteringshatten, den gyllene kvicken, en bubblande kittel, en trollstav (Fläderstaven), skolhalsdukar och en kvast. Ibland passar föremålen till figurerna, ibland som separata barnleksaker och i halsdukarnas fall … kanske som bokmärke?

Hagrid heter såklart inte heller inte Hagrid, utan ”Mysig halvjätte”. Där undrar jag också en del över storleken på de här figurerna, eller kanske snarare relationen mellan dem. Att få till en halvjätte med mänskliga skådespelare är lite klurigt, men när man virkar, ja, då är det väl bara fantasin som sätter gränser? Men nej, ”halvjätten” görs av någon anledning faktiskt något mindre än de andra vuxna figurerna.

På originalets tyska heter Den magiska virkboken ”Virkskola för Potterheads”, Die Häkelshule für Potterheads. Den inleds med tydliga bilder på hur man gör olika maskor och stygn. Steget därifrån till att få till själva figurerna känns däremot ganska långt – framför allt saknar jag steg för steg-bilder på figurerna. Att enbart utifrån en framifrån-bild på den färdiga figuren räkna ut hur varje del ska göras är inte alltid lätt.

Det gäller inte minst Dumbledores fågel Fenix, Fawkes eller ”Flammande Fenix”, som faktiskt är den figur som drar in mig i boken från början. Här finns mängder av smådelar, fjädrar och vingdelar i olika färger, utan några tydliga instruktioner kring hur allt ska sättas ihop. Det mesta går ju att räkna ut utifrån bilderna, men för den som föredrar exakta instruktioner blir det nog frustrerande. Jag blir särskilt fundersam över två ”rundel till vingarna” som jag inte alls begriper vad de fyller för funktion eller var de ska sitta. Bakifrån blir min stackars fågel inte jättesnygg – men framsida är ju fin.

Andra irritationsmoment är att jag ibland får ändra var ögonen ska sitta – de kan ju inte gärna ha ögonen på hakan? – och att några huvuden ska virkas separat av någon anledning jag inte alls begriper. Kanske vill författaren bara variera sig, men jag tycker att det blir klart sämre på det sättet. Att stoppa kropp och huvud för sig och sy ihop dem ger väldigt lätt en slapp och ostadig hals.

På några punkter kommer jag med andra ord att vara olydlig nästa gång jag virkar något ur den här boken. Ibland tycker jag helt enkelt att jag vet bättre. Men Anneckes design är väldigt fin.