Irene Redfield är hemma på besök i barndomsstaden Chicago och har en späckad dag med ärenden framför sig, värmen tvingar henne dock att ta sin tillflykt till en hotellterrass för svalka och iste. Hennes lugn bryts av att en kvinna dyker upp och sätter sig vid bordet bredvid, och stirrar på henne. Irene tror först att hon blivit avslöjad, men det visar sig vara Clare Kendry, en barndomsvän från stadens svarta kvarter.

Nu är de två vuxna kvinnor som valt två helt olika vägar i livet, men just i detta sammanhang har det en sak gemensamt. På en takterrass i de rikare kvarteren passerar de båda som vita. För ingen kan ju föreställa sig en sofistikerad svart kvinna på en takterrass.

Passera är en roman om just detta, hur samhällets fördomar och föreställningar skapar en värld där det går att röra sig fram och tillbaka mellan klasser, raser och sammanhang. Clare och Irene har som sagt valt helt olika vägar genom livet, Clare har tagit avstånd från allt som har med sin klass och ras och göra och gift sig med en man som inte vet något alls om hennes bakgrund. Irene däremot rör sig i svarta kretsar i Harlem i New York och gör inga aktiva försök att dölja sitt ursprung.

När kvinnorna plötsligt träffar på varandra kolliderar också deras två sätt att förhålla sig till sin bakgrund. Clare inser att hon saknar av sin bakgrund än vad hon trodde, och hoppas att Irene kan vara biljetten tillbaka till hennes eget ursprung.

Passera erbjuder fantastisk läsning och känns på alla sätt modern, inget hade kunnat få mig att tro att det snart är 100 år sen den gavs ut för första gången. Att det har dröjt nästan hundra år innan den gavs ut på svenska är dock synd och skam, tack och lov har detta nu åtgärdats och ännu fler läsare kan ta del av Nella Larsens sylvassa betraktelser av hur rasismen påverkar samhället, i det stora och i det lilla.

Vi får följa med huvudpersonen Irene i hennes liv, ta del av hennes vardagsfunderingar och framtidsplaner. Genom vardagsbetraktelser hanteras, på ett mycket okonstlat vis, svåra frågor om makt, ras, klass och kön och framförallt om fenomenet att passera. Vad det gör med en person och hennes självbild, hur fördomar kan vara så grova att de skapar ett oväntat utrymme.

Extra intressant är just de känslor som skapas i skärningspunkten mellan Irene och Clares strategier för att navigera livet i ett rasistiskt USA. I och med det oväntade mötet tvingas de fundera på sin egen strategi och dess konsekvenser, och hur de ska förhålla sig till varandra. Clare kastar sig huvudstupa in i Harlems svarta kulturliv, men bara i smyg. När maken inte är hemma.

Irene i sin tur arbetar stenhårt för att upprätthålla familjeidyllen och prioriterar stabilitet och säkerhet framför allt. Ska hon ge Clare tillträde till sina trygga rum, trots att det riskerar att skapa oreda i både bekantskapskrets och familjeliv.