Ett ungt par flyttar till sin allra första lägenhet, en etta med balkong och stavparkett i Vanløse, Köpenhamn. Det är ett jag och hennes pojkvän: Bob. Precis som titeln skvallrar om handlar den här boken om honom och vad han gör under de långa, tomma dagarna när jaget är i skolan.

Helle Helle beskrivs som en av Danmarks mest framstående författare. Hennes senaste bok de, som handlar om relationen mellan en mamma och en dotter, fick ett stort genomslag och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Bob är en fri fortsättning på den boken, jaget i Bob är dottern i de. I Bob syns hon dock knappt; hon är ständigt närvarande som berättare, men inte mycket mer än så. Det är inte bara ett särskilt grepp – att låta en karaktär berätta om vad som händer när hon inte är där – det är också själva brännpunkten för vad som utspelar sig i Bob: Bob blir ensam i en ny lägenhet, i en ny stad och måste försöka hitta sysselsättning och mening på egen hand.

Helle Helle har ett sätt att arbeta med detaljer för att få fram sin berättelse som känns både nyskapande och effektivt. Det händer inte särskilt mycket i Bob och samtidigt pågår stora och svåra saker, men liksom bortanför texten. Det skrivs aldrig rent ut hur dåligt Bob mår av att vara ensam, men det finns där i ett stegrande obehag som tar sig uttryck i galopperande tankar och plötsliga infall: till exempel att sätta sig på ett tåg bort från stan sent på kvällen när man egentligen bara var på väg hem till sin lägenhet. På det tåget beskrivs vad Bob ser, vilka andra människor som befinner sig på det tåget, att han funderar på att gå av vid flera tillfällen men av olika till synes obetydliga anledningar bestämmer sig för att inte göra det. Bob som person målas också fram med säregna detaljer: att han har ett sorts maniskt behov av att mässa gatunamn med olika betoning på deras stavelser, att han travar in på ett hotell och börjar hjälpa till med saker som behöver göras och därefter får anställning där – att han ständigt tycks svepas med i vad som händer omkring honom, som om alla hans intentioner faller till föga för omvärlden.

Bob är en sällsam berättelse om en ung person som försöker hitta sin plats i världen, men som bara tycks bli mer och mer vilsen. Slutet är tvetydigt: det kan läsas som väldigt oroväckande eller väldigt frigörande. Det faktum att det är Bobs flickvän som berättar allt ger historien ytterligare en dimension som gör boken svår att släppa: både under läsningens gång, men också i tankarna efteråt.