Jag förmodar att den kollega som tipsade om den indonesiske författaren Eka Kurniawans roman Tigermannen oavsiktligt praktiserade sina bibliotekariefärdigheter på mig. Hen tyckte nog att jag kunde behöva en brottshistoria med något mer tuggmotstånd än mina vanliga – företrädesvis anglosaxiska – detektivromaner. Till skillnad från de flesta kriminalromaner fastställs både mördare och modus operandi redan […][...]