Mats går i femman, och i skolan ska de göra ett arbete i svenska och historia där de ska intervjua någon äldre person om samhället förr. Som så många andra när de tänker historia börjar Mats fråga sig vad hans äldre släktingar gjorde under andra världskriget.

Han ringer farmor och frågar om farfar, men han fick jobba kvar i skogen under kriget. Morfar jobbade också kvar på sitt jobb vid järnvägen, där han fick se till att inga attentat drabbade de tyska soldater som transporterades till och från det ockuperade Norge genom Sverige.

Det är inte vad Mats tänkt sig: ”morfar hjälpte nazisterna, och det vill jag inte berätta för klassen även om han bara hjälpte dem pyttelite och egentligen inte ville”.

Vad farmor och mormor gjorde under kriget frågar Mats inte ens efter, och redan där har Mats Jonsson fångat mig med sin mellanålderbok om jakten på historien. Det ska vara krig och män, eller hur? Ja, det är ju så de flesta tänker.

Fast det finns fler äldre människor i Mats närhet. Grannar med familjen bor det äldre paret Ing-Mari och Lasse. Ing-Mari passade Mats när han var mindre, och nu börjar han lite håglöst att intervjua henne om ”hur det var förr”. Lasse pratar han inte direkt med, han har alltid hållit sig för sig själv, och nu har han blivit senil och sitter mest och sover i sin fåtölj. Så råkar Mats väcka honom och Lasse hugger tag i hans arm och gastar om ”Blod i gruset!”.

Det är läskigt förstås, men så börjar Mats luska i vad det egentligen är som spökar för Lasse. Något förändrade honom i början av 1930-talet, det står snart klart, precis vid den tid när svenska soldater sköt mot strejkande demonstranter i Lunde, den händelse som blivit känd som ”Ådalen -31” och som fortfarande präglar vad svensk militär får och inte får göra i fredstid.

Mats Jonsson är kanske mest känd som självbiografisk serietecknare för vuxna, men skriver sedan ett antal år även för barn. Här har han åstadkommit en väldigt finstämd och mångbottnad skildring av hur en händelse påverkar såväl de som var med som hela samhället långt fram i tiden. Mats får höra olika versioner av det som hände 1931 från olika håll på bygden, där olika människor har olika intressen och upplevelser av det som hände. Han konfronteras också med sina egna minnen och sitt eget uppförande, och hur det inte alltid stämmer överens med den han själv vill se sig som.

På så sätt är Blod i gruset en jättefin berättelse om vårt förhållande till historia, till våra egna minnen och till hur det förflutna lever vidare i nutiden. För den som vill arbeta med de här frågorna med barn är den en potentiell guldgruva, och jag är själv sjukt sugen på att testa.